En sak är klar: Konst går inte alltid att förstå. Inte i meningen förklaras och enkelt beskrivas i ord. <BR>Ofta är det just det som provocerar. Det där oförklarliga, det icke-föreställande. Som om det man inte riktigt förstår inte räknas, som om det vore betydelselöst. <BR>Picasso bemötte en gång den inställningen med att påpeka att fågelsången minsann inte heller gick att förstå, men att den ändå förmår väcka känslor. <BR>I sin ateljé ute på Kronan i Luleå plockar konstnären Desirée Bergström ihop sina bilder. På lördag öppnar hon en utställning på Silvermuseet i Arjeplog, nu ska allt packas och köras iväg. Både Östan och Västan, som utställningssalarna i museet heter, är öppna för hennes konst. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Grafik utanför ramarna <BR></STRONG></SPAN>I hennes fall handlar det ofta om grafik. Grafik som med åren börjat gå allt mer utanför ramarna. Hon, som alltid har gillat att klippa och klistra, har på senare år börjat skapa collage av sina provtryck, gjort dem till delar i nya bilder. <BR>- Jag menar det där med att gå utanför ramarna bokstavligt, säger Desirée Bergström, som just nu gärna kombinerar grafik med styrofoam - ett plastmaterial som i bearbetat skick liknar betong eller sten. <BR>- Jag kan forma det i valfri storlek, beroende på vad jag vill ska framträda - en solitär relief eller en kombination med etsningar i montage eller något annat material. <BR>Till Arjeplog tar hon också med sig jättelika bilder gjorda på polyesterväv med förmåga att släppa igenom ljus - ett annorlunda material för olika grafiska tekniker. <BR>Sedan sju år tillbaka arbetar hon heltid med sin konst. Då insåg hon att jobbet som språklärare var svårt att kombinera med ett konstnärsskap. Som grafiker har hon deltagit i flera internationella samlingsutställningar, senast i en triennal i Wien, och hon finns representerad med verk både i Polen och Portugal. <BR>För tre år sedan ställde hon ut separat på Norrbottens museum och hon har visat sina bilder på flera av länets kommunala konsthallar, dessutom i en rad samlingsutställningar, bland annat på Konstens hus, senast i den jurybedömda Norrbottenssalongen. Sedan ett år tillbaka hänger dessutom hennes fina serie Korsvandringen i Örnäskyrkan i Luleå. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Gillar att leka <BR></STRONG></SPAN>Från början var det mycket måleri för hennes del, men med åren har grafiken tagit över allt mer. <BR>- Egentligen är det lustigt att jag tycker om grafik, ofta uppfattas grafiker som noggranna och petiga. Men det är inte jag, jag gillar att leka och experimentera, även med tekniker. <BR>Desirée Bergström tycker att det är svårt att beskriva och förklara sina bilder, orden begränsar, räcker inte till, bild är ju ett språk i sig. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Utsatt pose <BR></STRONG></SPAN>- Vet inte om jag kan tala så mycket om mitt personliga bildspråk, kanske hellre om vad mina bilder bottnar i. Jag väljer ofta att arbeta med symboler och mina bilder handlar en hel del om människans utsatthet, om liv och hopp. De är nog ganska stillsamma, det finns inte så mycket aktion i min bildvärld, däremot en slags andlig längtan, en känsla av att det också finns en annan verklighet. <BR>På flera av hennes bilder syns en människa stående med öppna armar, liknar vid en hastig blick ett kors. <BR>- Det är en ganska utsatt pose, men också en välkomnande. En gest av kärlek, men också en offergest. Frågan är vad som händer om man placerar in motivet i olika miljöer. <BR>Titlar är viktiga, liksom berättelsen. Men de får inte ta över, betraktaren måste vara medskapande, kunna göra sina egna tolkningar, bilden måste hålla i sig. <BR>- För mig är uttrycket alltid det viktigaste, även när jag själv tittar på konst. Det känns nödvändigt att hela tiden söka efter mitt personliga bildspråk även om det inte alltid resulterar i lättillgängliga bilder.
