Utsikt från viken
Sommarfragmentom allt och ingenting
Ibland kan jag känna en sorts lycka över att få gå in och köpa lite fula saker. Så illa är det och den känslan blir tydligare och mer förvirrande när jag sitter nere i viken och omges av vatten och horisont.
När ögonen sakta sveper över vatten och land, när lugna och naturliga rörelser omger mig, förstår jag lättare vad det är för krafter som lockar in mig i det fula, men också de krafter som stretar emot. Tryggheten i viken och insikten att jag innerst inne längtar efter att bli en av vikens gråstenar.
Känna vågorna som sköljer över den. Stenen själv som ett minnesmärke, placerad där av naturen själv, utan syfte och mål. Ingenting därute i viken ingår i ett EU-projekt eller något fiffigt marknadsföringsprogram som ska placera Norrbotten på kartan.
Det handlar inte om rabatterbjudanden, det går inte att köpa tre och betala för två. Det är bara en gråsten bland många, ingen bättre än den andra.
Ingenting annat än vattnet som sköljer en sten i viken och det lugn som strålar ut i alla riktningar.
Så jobbar vi med nyheter