Utsikt från viken
Lars Hedström delar med sig av sommarfragment om allt och ingenting.
De är uthålliga som en mindre frikyrkoförsamling; de strävar på i det tysta, övertygade om att deras liv är ett uppdrag given av högre makt. Jag tänker på den lilla Ebenezerförsamlingen i Luleå som byggde sitt fina tempel i början av förra seklet. Under en väldigt kort tid byggde man sitt heliga hus med hjälp av församlingens medlemmar.
Att likna församlingens medlemmar med myror innebär ingen ringaktning, tvärtom. Det är något mycket stort i att hänge sig helt och fullt åt en uppgift. Den hängivenheten har åstadkommit mycket bra. Den sammanhållning som skapas när alla drar åt samma håll är avundsvärd.
När jag betraktar myrornas idoga strävan ute vid stugan i viken, säger skeptikern i mig att denna beslutsamhet också kan vara farlig.
Det är den där rationellt förnuftiga rösten som talar. Å ena sidan, å andra sidan och allt har minst två sidor.
Jag tittar ut över vattnet och frammanar världshistoriens alla demoner, krafterna från höger och vänster, efterföljarna till gudarna och profeterna, uttolkarna, de som i alla tider har missbrukat denna mänskliga strävan efter harmoni och gemensamt samhällsbygge.
Det blir som en ond mardröm signerad Stephen King; demonerna kan heta Stalin och Hitler, Pol Pot och Pinochet.
Det blåser upp till storm. Stora och små katastrofer genom historien flyter ihop till en virvelvind som tar fart över viken och utplånar allt i sin väg.
Så jobbar vi med nyheter