Utsikt från viken/6
Mitt på dagen går bromsarna och blindingarna till attack, målmedvetet och känslokallt. Jag talar allvarligt till dem med flugsmällan. Ingen barmhärtighet. Det gäller att inte slå för löst, då blir de bara förbannade. De har ett härligt driv, bromsarna och blindingarna. Där kan man tala om att vara ute på viktigt uppdrag, målstyrning och att inte väja för något.
Den här sommaren har jag själv inga viktiga uppdragt i viken. Små och stora byggprojekt är lagda åt sidan. Ingen vedhuggning, inga idéer om att skotta jord fram och tillbaka. Bara lite teoretiska planer som kan bli verklighet eller inte. I år eller nästa. Spelar inte så stor roll. Ibland räcker det bra med stillsamma dagar och kvällar och friska morgontimmar med kaffekopp och böcker.
Under en kort promenad i markerna ser jag två människor långt borta. De står nerböjda i ett ängsdike. Smultron, tänker jag, kanske åkerbär. Det vattnas i munnen. Jag vet själv ett par ställen som måste kollas.
Se där, ett litet lagom uppdrag som får mig att lägga undan böckerna.
Så jobbar vi med nyheter