Sigrid har inte sovit en blund på 30 år. En tidig morgon när hon sitter vid köksbordet och sorterar müsli hörs ett krafsade ljud under soffan. Det är Natten. Men Sigrid är inte förtjust. Hon stänger in Natten i en kakburk som placeras i pannrummet, en handling som får vida konsekvenser.
För vad händer om det skulle vara ständig dag, strålande solsken alla dygnets timmar, dag efter dag? Inte tid för återhämtning eller vila. Och visst. Tiden går. Fåglarna blir hesa och slutar sjunga. Gator smälter och människorna är grälsjuka och yra av all sömnbrist.
Då hämtar Sigrid upp Natten från källaren och börjar sin egen vandring där sorgen efter en vän fått henne sömnlös och tom. Över ett glas svartvinbärssaft börjar läkningen i Nattens sällskap. Och när Natten växer sig större bärs alla människor, djur och fåglar in i sömnens helande kraft. Alla bäddas ner i sina sängar och grälen slutar.
För alla föräldrar som någon gång haft ett barn som inte kunnat sova av rädsla för faror som lockas fram av nattens mörker har i Jöns Mellgrens bilderbok Sigrid och natten funnit en tröst.
Här är natten rofylld och trygg. En varm famn att luta sig mot när maran rider, likt ett gossedjur.
Liksom i hans tidigare böcker Rufus i underjorden och Mustafa och stormen är bildberättande expressivt.
I ett fantasifullt landskap drar Natten fram som en transparent skugga i en tilltalande dynamik mellan ljus och mörker.
En trösterik bilderbok om förlust och försoning där bildspråkets collageform understryker texten. Och en utmärkt godnattsaga som även bjuder vuxna på eftertänkte med en mångbottnad berättelse i sömnlöshetens tidevarv.