Utvecklarna Avalanche har därmed lyckats göra två bra filmlicensspel i rad efter förra årets Toy Story 3.
Till skillnad från mer seriösa racingtitlar består Cars 2, likt andra kartspel, av fartfylld och humoristisk racing. Bilarna som tävlar kör mer än gärna med bredställ genom minsta sväng, tacklas och avfyrar bomber, kulsprutor och missiler mot varandra. Att flera av vapnen baseras på verkliga tillhyggen kanske kan låta makabert, men det är egentligen ingenting som märks under loppen. Istället är det mest roligt att bli sprängd av den lille däckbytaren Guido, speciellt när han därefter susar förbi och förolämpar dig på italienska. Övriga karaktärer pratar däremot svenska, något som även gäller all text i spelet.
Förutom rösterna är även bilarna lika sina förlagor rent utseendemässigt. Bilarna är väldetaljerade och det är lätt att känna igen deras karaktäristiska rörelser, vilket skapar en stor dos charm. Tyvärr är de olika banorna inte lika charmiga, vilket till viss del beror på att de är baserade på verkliga platser såsom Tokyos motorvägar och Formel 1-banan i Monaco.
Under själva tävlingarna utmärker sig Cars 2 främst genom de sätt som den fartökande boostmätaren kan fyllas på. Dels fås boost av att slira genom kurvorna, men det går även att göra olika trick både i luften och på marken för att fylla på mätaren. Detta gör att racen blir relativt intensiva trots att bilarna kör oroväckande långsamt.
Att bilarna är lite väl slöa och banorna något fantasilösa sänker spelglädjen en del, fast det hindrar inte Cars 2 från att underhålla stort - speciellt för upp till fyra spelare på delad skärm. I stort sett alla spellägen kan spelas på detta sätt, vilket gör Cars 2 till ett utmärkt familje- och partyspel för alla som har minsta intresse för Blixten, Bärgaren och de andra Pixar-bilarna.