Utmaningen att fånga det tidlösa

Offentlig konst kan väcka rabalder. Ta till exempel Luleås just avslutade sommarbiennal. Eller The Opposite Sphere, den nyligen invigda stålskulpturen som placerats i en av Luleås många rondeller, ursprungligen en snöskulptur skapad av Dan Lestander, Ricky Sandberg, Jan-Erik Falk och Eva-Gun Jensen till OS i Albertville 1992. Men offentlig konst kan också vara mycket anonym, något som liksom smugits in på allmän plats utan större åthävor. Den som har ögonen öppna får dessutom sällan något svar - skyltar saknas ofta. En av många oskyltade konstverk står mitt på Storgatan i Luleå. En stenbänk som placerades där för några år sedan, betitlad Larven, skapad av konstnären Susanne Holmberg i Luleå. För nästan exakt ett år sedan hade hon sin första separatutställning på Konstens hus, hon som annars mest riktat in sin konst mot offentligheten snarare än mot gallerier. En av orsakerna till det stavas sten, det material som Susanne Holmberg helst arbetar med. Stora och tunga stenskulpturer går inte alltid ihop med gallerivärlden. Just nu är hon i färd med att skicka ner en liten modell till Karlskrona, ett skissförslag till vad som kan komma att bli en jättelik skupturgrupp om hon passerar juryns nålsöga. Susanne Holmberg är en av tre utvalda konstnärer som deltar i en tävling om det vinnande bidraget. Vilka de andra är känner hon inte till.- Jag tycker att det är lika bra att inte veta. Jag koncentrerar mig på mitt eget förslag.Plåt och glas
Denna gång har hon valt att arbeta i plåt och glas. Två stora böljande former i målad plåt försedda med belysta glasobelisker. Verket är tänkt för en rondell som mäter 44 meter i diameter.Plåtkropparna är bekanta för den som känner till Susanne Holmbergs formspråk. Tankarna går gärna till ett djur, kanske ett sjölejon, med en tung men ändå rörligt glidande kropp. - Från allra första början är den där figuren ett telefonklotter som jag upprepat i många olika former genom åren, säger Susanne Holmberg. - Ett formelement som hänger sig kvar, som jag gjort i is men också i sten. Jag har ingenting emot upprepningar i sig, tycker att det handlar om en utveckling, en slags metamorfos där formen går vidare från ett material till ett annat. I Tjeckien har hon lämnat efter sig två skulpturer i liknande former i sten och genom att delta i olika skulptursymposier världen över finns hon representerad i Sydkorea, Wales och Argentina. Minnesmärke
På hemmaplan kan man se Susanne Holmbergs offentliga verk i Luleå, Piteå och Boden, där hon förutom ett minnesmärke över skidlegenden Sven Utterström skapat några parkbänkar och skulpturgruppen Kommunikation - tre höga torn i stål och glas som talar med varandra utanför järnvägsstationen.Inbjudan till skisstävlingen i Karlskrona kom efter att de ansvariga hittat hennes verk på nätet.-Jag har hittills aldrig fått ett uppdrag genom Statens konstråd, säger Susanne Holmberg, som var en av många norrbottniska konstnärer som visade upp sin portfolio när konstrådet besökte länet i våras. Det är sommaren som gäller för arbetet med stenskulpturerna. Sin "verkstad" har hon under ett plasttak utanför Konstnärernas kollektivverkstad på Kronan i Luleå. Där finns goda möjligheter för att jobba med sten och genom åren har hon investerat i en imponerande maskinpark. Just nu är hon i full gång med att slutföra en beställning av en stengrupp som ska pryda Mjölkuddens centrum, tre mjuka cirkulära former med belysning i den norrbottniska landskapsstenen gabbro. Det är Lulebo som beställt och hennes tanke är att skulpturerna också ska bli sittplatser. Svårjobbad sten
- Gabbron är en mycket tät stensort, svårjobbad och tidskrävande, säger Susanne Holmberg, som säger sig ha en orealistisk tidsuppfattning. - Det tar ofta mycket längre tid än man tror att jobba i sten. Materialet kräver en genomtänkt struktur, jag kan ju inte ens vända på mina stenblock själv utan måste ta hjälp av en traktor varje gång. Dessutom är sten också ett ganska oförutsägbart materiel, det spricker till exempel inte alltid på det sätt jag har tänkt mig så det kräver en hel del tålamod.Kanske skulle man kunna tillägga att sten som material också är extra hållbart, något som för tankarna till frågor om mod och självförtroende.- Det är fantastiskt att få möjligheten att realisera en liten krumelur till något mycket större och självklart måste jag våga tro på mig själv och mina idéer under den processen. En offentlig skulptur ska ju hålla i många, många år, den ska vara tidlös utan att vara utslätad. Det är naturligtvis en stor och svår utmaning.- I min konst har jag inga ambitioner att delta i samhällsdebatten, jag gillar mer det barnsliga och lekfulla i konsten. När jag själv betraktar konst tycker jag att det är viktigt att se vad konstnären vill, att där finns ett direkt tilltal, att det är rensat på oväsentligheter. Sen tycker jag också att en skulptur bara kan vara vacker, ser inget fel i det.