Ziqqurat. Babels torn var en ziqqurat, ett trappstegstempel. En jättebyggnad av tegel, platsen är Mesopotamien och tiden cirka 2100 f.Kr.-550 f.Kr. Vad dess tornbyggnader tjänade till är inte helt klart, kanske just till att reta Gud med astronomiska observationer? Retad blev han. Ett torn ända upp till himlen, säger bibeltexten (1 Mos. 11:1-9). Undra på att Gud blir så där snedseglande som han ofta blir i Gamla testamentet. Han surnar till på sin avbild och slår henne med språkförbistring och folkfördrivning. Babels torn blir symbolen för männi-skans förhävelse, en byggnad som är detsamma som Goethes Faust, något som utmanar Gud. Ziqquraten var modern marknadsföring, folket i dalen Shinar skulle därigenom göra sitt namn känt. Gud resonerar därför logiskt, men inskränkt, när han ser människors hejdlösa ingenjörskonst: "Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig". Alltså ingriper han och förbistrar fonetiken så att folken i fortsättningen måste ha tolk i utbytet. "Hela jorden hade samma språk och samma ord", säger Mosebok. Språkspelet var universellt, skulle vi säga idag. Det faustiska, att göra sig till Gud, att bygga upp mot himlen. Kan vi göra annorledes, som de skapade avbilder vi nu är?
