– Jag har bara missat en enda festival och det var när jag var gravid. Vi börjar semestern då och sedan fortsätter vi till Soppero och fiskar, berättar Ann-Helén Laestadius.
Vad tycker du hittills?
– Det har varit helt fantastiskt. Jag har aldrig sett så mycket folk på en Kirunafestival förut.
Hon tycker att Miss Li var proffsig och gillar konceptet med Hooja.
– Det var bara lite synd att arrangören inte förstod att Hooja borde ha varit på den stora scenen. Det var väldigt många småbarn som var rädda för att det blev ett sådant otroligt tryck.
Vad känner du för stadsflytten nu då som är på gång?
– Det är ju ingen hemlighet att jag tycker det är jättetråkigt. Jag har både skrivit om det på olika sätt och pratat om det i Sommarprat.
Hon tror att det kan vara ännu svårare just för att hon inte bor här längre.
– När man kommer hem och ser att saker har försvunnit blir det nästan en chock. Jag förstår att man måste göra det men det är inte lätt. Man går omkring med någon sorts melankoli och vemod.
Men, tillägger hon, på festivalen blir det ändå en annan stämning.
– Då är man så glad att träffa alla från förr.
Hennes man Mikael Hägg hade aldrig varit i Kiruna innan han träffade Ann-Helén Laestadius, men följer gärna med hit.
– Jag har blivit helt förälskad i Kiruna och alla människor jag har lärt känna är helt fantastiska, så det är bara superlativ.