Påsken var sen i år tyckte många. Och när den var över blev det plötsligt full vår. Den norrbottniska naturen vaknade. Det torra och döda vek undan för spirande liv. Isarna gick och våren kom så kraftfullt som den ofta gör här uppe.
Det var något liknande som Händel ville berätta om i Messiah. Den första delen av verket beskriver väntan på den utlovade frälsaren, Jesu födelse och liv. Den andra delen handlar om hur Jesus fängslas, torteras och avrättas för att sedan bli levande igen och slutligen den tredje om vad Jesu död och uppståndelse enligt kristen tro innebär; en möjlighet för hela världen och varje människa att bli hel.
Gammelstads kyrkokör och Andreas Söderberg har här valt den sällan framförda tredje delen. De fortsätter sitt fina arbete med gestalta klassiska sakrala verk på nytt sätt så att verken ska hitta nya vägar till lyssnarna.
Den inledande presentationen är utmärkt men inom ramen för själva konserten på tok för lång. Den hade tjänat på att koncentreras. Alternativt kunde den ha annonserats och förlagts en halvtimme före konserten.
Så kommer kören med påskliljor i händerna och brister ut i ett vitalt och energiskt Hallelujah. Från denna punkt berättas den fortsatta historien. Och det gör man med den äran.
Med triumferande, karismatisk stämma charmerar bassolisten Anders Nyström i The trumpet shall sound, om den yttersta dagen och den slutliga segern över det onda. Rytmiska slitningar uppstår ibland mellan solist och orkester men det blir bara än mer övertygande med en Paulus som är så ivrig över sitt meddelande att han ibland rusar i förväg.
Pia-Karin Helsing framför två vackra arior. Under sången tänder hon Kristus-ljuset i kyrkans mitt och ger sedan elden vidare till andra. Kyrkvaktmästarna, annars så verkande i bakgrunden, får ta emot ljuset och sprida det i kyrkan. Mycket vackert! Gestaltningen av historien med små enkla medel är alldeles lagom. Den förstärker texterna utan att ta uppmärksamhet ifrån dem.
Helsing har en fantastisk sopran med vacker mezzoklang. Hon imponerar både med textning, klarhet på höjden och bärighet i de lägre partierna. Texterna förmedlas med innerlig värme och hon strålar som Maria från Magdala nog gjorde när hon insett att hennes mästare var levande igen.
Den avslutande lovsången Worthy is the lamb that was slain är fullt jämförbar med Hallelujah-satsen i skönhet. Körens avslutande Amen blir en strålande avslutning på en strålande konsert.