Det lilla möter det stora. När en institution väl har en egen barnteaterscen i verksamheten har den en stark ställning. Det som är svårt är att ta sig in dit, säger Ylva Gislén teaterkritiker och lektor vid Malmö högskola. Hon har följt och dokumenterat arbetet med Operaverkstan, en alldeles ny barnteaterscen inom Malmö Opera och Musikteater. Sedan tre år tillbaka vänder man sig genom den nya scenen till en barnpublik. Musikteatern dras med vikande publiksiffror. Hur ser man då på Operaverkstans publik: är det ett växthus där man fostrar en ny publik eller är det viktiga en upplevelse här och nu? - Ja, det kom alltid först när jag frågade i huset säger Ylva Gislén. <SPAN class=mr>Publik från olika stadsdelar </SPAN>Men Operaverkstans producent Christine Thoulouis vill ge en mer komplex bild. Efter tre intensiva år i projektform med tio produktioner, "en viss överproduktion", pedagogiskt arbete gentemot framförallt lärare, med mera finns det numera ett intresse bland den konstnärliga personalen om att få vara med i produktionerna. Hon ser också att de fått en större förståelse för att villkoren ut mot publiken är annorlunda. Att Operaverkstan inte kan planera sin repertoar ett och ett halvt år i förväg utan måste få vara mer flexibla för att möta kraven ute i skolorna. Operaverkstan tar också del av annat som pågår ute i samhället i region Skåne. Till exempel så sammanförs publiken till föreställningarna från olika stadsdelar. - Det är publiken från Rosengård som är roligast. De är de som blir mest berörda och som kommer tillbaka för att se föreställningarna en gång till. <SPAN class=mr>Ingen egen ensemble </SPAN>Även den betydligt äldre barninstitutionen En trappa ner på Folkteatern i Göteborg fick en begränsad tid på sig att visa att den behövdes. Tiden var 1985, förskolan hade uppmärksammats som en organisation som skulle ha ett kulturutbud och i Folkteatern fanns en replokal - en trappa ner. Den fick Lena Fridell hand om och ett år på sig att visa att behovet fanns. - Det blev en fullständig succé, säger Lena Fridell, som berättar att tack vare en intresserad tekniker inbjöds Staffan Westerberg att göra den första egna uppsättningen. Varken En trappa ned eller Operaverkstan har en egen ensemble utan arbetar med moderteaterns personal. Med det finns fördelar och nackdelar menar Fridell men säger att det är bra för skådespelarna. Det ger dem en vidareutbildning och friheten i barnteater, inte minst publikens avsaknad av förutfattade meningar, stimulerar deras utveckling. Hennes erfarenhet är att den som prövat gärna vill tillbaka. Vad behövs då för att en lillasyster barnteatern ska fungera inom en institution? - Det är superviktigt med en egen budget, egen scen, egen konstnärlig ledare och konstnärlig profil och ett eget namn, framför allt, svarar Christine Thoulouis.
