Uppskruvat läge

Förra året blev ex-norrbottningen Patric Larsson ett namn inom svensk samtidskonst. I år har han hunnit delta på nya konstmässan Market och är nu aktuell med en utställning på Galleri Flach Geiger i Stockholm. I fjol rankades han som ett av de hetaste namnen på den svenska konsthimlen tillsammans med bland andra Gunnel Wåhlstrand och Ann Böttcher. Läget var uppskruvat och han muttrade till och med över att han inte fick den tid han behövde för arbete i ateljén. Med tanke på årets rivstart så hyser jag farhågor om att dagens situation är den samma:  ? Det är nog ingen större skillnad, även om jag tycker det går lite smidigare, antagligen för att jag har en viss framförhållning. Du har visat verk på konstmässan Market och nu också på Galleri Flach Geiger, är du nöjd med dessa arrangemang?  ? När det gäller utställningen måste jag säga att den blev lyckad. Galleristen James Flach, som visade mina verk första gången 2002, ger mig fria händer vilket är glädjande och underlättar arbetet. Patric Larsson berättar att det tog honom 14 månader att göra de tio verk som nu visas. Förklaringen är främst arbetsmetoden, att tekniken han använder är väldigt tidskrävande. Lägg där till formatet som ofta är monumentalt. På avstånd kan teckningarna påminna om spindelnät, pricktavlor eller urbana vägnät fotograferade från någon högt svävande satellit. För att se verken i detalj måste man nästan trycka näsan mot väggen. En spännande dialektik mellan stort och smått. Har man sett dina bilder tidigare så känner man igen uttrycket, ytligt sett verkar mycket vara sig likt?  ? En skillnad är att jag istället för papper använder aluminium som underlag, och att en del av verken har kvadratiska former. Det har nog blivit mer abstrakt med mängden av färgade prickar, rutor och trianglar. Att det blir stort har främst att göra med viljan att komma bort från det intima, att skapa något mer allmängiltigt Det skrivna ordet har alltid funnits med, men den här gången är de inte dina egna, du har lånat från ett par välkända författarskap: Harry Martinsson och T.S Elliot.  ? Det är litteratur som påverkat mig som ung, och som jag tycker är bra. I synnerhet Aniara som jag med jämna mellanrum återvänder till. Metoden har varit att överföra de kompletta diktverken från böckerna till pappret, lager på lager så att det skrivna till slut blir oläsligt. Aniara-texten utformade jag som en mörk stjärnhimmel för att anspela på temat om civilisationen som utan möjlighet att återvända dras in i en ändlös rymd. Och det skönlitterära handlar egentligen om minnen?  ? Ja, jag arbetar med personliga händelser, erfarenheter från uppväxten, där utgångspunkten kan begränsas till ett enda ord eller en enkel form som repeteras och utvecklas. Elliots The Waist Land läste jag under ungdomsåren utan att egentligen förstå vad det handlade om, men med en känsla att av att det fanns något mellan raderna som faktiskt hade mening och som man skulle förstå. Det är lite av den känslan jag försökt gestalta i verket Röd text. På avstånd ser man hur Aniara-texten, som hänger i galleriets inledande rum, reduceras till en distinkt svart kvadrat, något som för tankarna till den ryske konstnären Kazimir Malevitch och dennes svarta och vita kvadrater från 1910-talet. Oavsett samröre med ryssen kan Patric Larssons konst dock kopplas till en rådande internationell trend som vuxit sig stark de senaste åren. Vid sidan om måleri har så kallade pappersarbeten; kollage, skisser och inte minst teckningar blivit rejält uppgraderade och fått en betydligt högre status i konstvärlden. En löst sammanhållen riktning som konstnären onekligen är en del av. Du har hunnit med en soloutställning och en konstmässa det här året, hur ser framtiden ut?  ? Det som är klart är en utställning på konsthallen Saltarvet utanför Lysekil någon gång under nästa år. Platsen är ganska känd i konstsammanhang eftersom där finns ett permanent rum med konst av Lena Cronqvist. Sedan har Konstens hus i Luleå hört av sig och vill ordna något med mig. Det blir antagligen någon gång under nästa år då man flyttat in i det nya kulturhuset som nu är under byggnation.