Hela havet stormar. Ja, så upplever nog många anställda inom public service i dessa dagar. Åtminstone om man ska tro egenhändigt skrivna debattartiklar av SVT-medarbetare och intervjuer med anställda på Sveriges Radio. På SVT pekade några engagerade medarbetare för en tid på det befängda i en ledning som ägnar sig åt "managment by tittarsiffror" - det vill säga stirrar sig blinda på tittarsiffror och drar ner på nyhets- och samhällsbevakning till förmån för pratshower och drama. Varför låta den fria television, som man så stolt gör reklam för, sända samma sak som kommersiella TV-bolag - vad ska man då med oberoendet till? Förra veckan meddelade ledningen för Sveriges Radio att man ska lägga ner program som Vår grundade mening, Tendens, P1 Konsument, Front, Gender, Boktornet och en hel rad andra. Några av de nedlagda programmen ska ersättas av program som beställs av externa produktionsbolag, en verksamhet som ska öka med 40 miljoner kronor. Självklart måste Sveriges Radio se över sin programverksamhet kontinuerligt, men frågar man personalen sker detta just nu helt över deras huvuden och besvikelsen tycks stor. För lyssnaren, som förlorar sina favoritprogram, handlar det om ren och skär saknad. I Dagens Nyheter skriver författaren Kerstin Ekman irriterat om hur "ingenjörskan Planertz" (programdirektören Eva Blomquist) med sina behov av kontroll och statistiska belägg förhindrar de goda läsimpulser som program som till exempel Boktornet skänker sina lyssnare. Själv talar hon sig varm för dessa läsimpulser, rankar dem mycket högre än alla dessa obligatoriska litteraturlistor som diskuterats så mycket under sommaren. Det är lätt att hålla med Kerstin Ekman och för egen del har jag alldeles i dagarna nåtts av den där impulsen. Det handlar om Radioföljetongen, ett som jag hoppas icke nedläggningshotat program i P1. På en CD förmedlad av Sveriges Radio Norrbotten där radioproducenten Kerstin Wixe producerar den kommande radioföljetongen som börjar sändas i dag, hör jag skådespelaren Rolf Lassgård läsa norrmannen Per Pettersons roman Ut och stjäla hästar som kom på svenska förra året. En storartad inledning på en berättelse som man inte vill vara utan. Följ med i den, både i radio och i bok - det ena utesluter inte det andra. Så blir det radio när det fungerar som bäst. Långt från lyssnarsiffror och kontroll. Radio som upplevelse, som förmedlare av något stort. Kvalitet, skulle man kanske kunna säga. Men det har kanske blivit ett alltför svårt ord i dessa tider?
