Den nya tiden är den gamla. Times New Viking är ett amerikanskt band och enligt egen utsago är den här skivan inspelad på, inte på kassett som förra skivan utan på VHS-band. Jag ser dem framför mig. Med polotröjor, gitarrer som kostar fem spänn och drogframkallad acne står de och manglar fram sin skramliga, diskanta rock och året är 1981 eller 1991. Men det är en ny skiva. Den skulle kunna vara en illustration av hur god konst frodas under påvra omständigheter. Att när ekonomin och framtiden är usel så tvingas man till andra sätt för att uppnå resultat. Det är inte unikt och jag har redan alla skivor jag behöver med Sonic Youth, Swell Maps och Guided By Voices. Jag har bara inte kunnat lyssna på dem samtidigt förrän nu. Jag är lite för gammal, jag har varit med för länge, för att tycka att det är coolt med titlar som Take The Piss och City On Drugs. Men det är såpass stökigt att man gott och väl kan bortse från texter och annat som har med närlyssning och hjärnverksamhet att göra. Det är fullt möjligt att uppfatta den här skivan med kroppen och inte intellektet. Det är så här det låter då. Eller snarare lät, när punk mötte indie i en 18-åring i Luleå för 20-25 år sedan och hur det förändrade hans liv. Betyget tre är det mest meningslösa betyget, men samtidigt tror jag Times New Viking bryr sig föga. Det är precis som det ska. Att vara ung och bli bedömd av en gammal stöt som tyckte det var bättre förr.
