”Trots två olika länder, trots två olika språk, delade vi en gemensam erfarenhet kring förbudet att tala. Kring förbudet att blottlägga det förflutnas villkor.”
Citatet är hämtat från Svetlana Cârsteans och Athena Farrokhzads nyligen utgivna skrifter med titeln ”Trado”. Det latinska verbet trado har många betydelser: jag förskjuter, jag förråder, jag återger, jag berättar, alla användbara för Cârsteans och Farrokhzads diktverk.
Trado presenteras i en portfölj som innehåller tre häften. Det första står Farrokhzad för, det andra har skrivits gemensamt, medan det tredje har författats av Cârstean.
Cârstean skriver på rumänska och hennes första diktsamling översattes till svenska 2013 av Farrokhzad och fick titeln Skruvstädsblomman. Farrokhzad, som är född i Teheran men uppväxt i Sverige, debuterade samma år med samlingen Vitsvit. Boken nominerades till Augustpriset och översattes till rumänska av Cârstean.
Farrokhzads häfte är en dialog med Câratean och vittnar om hur samtalen berikar deras tankeliv och dikter. Ofta handlar dialogen om minnen från en sårig och våldsam historia:
”Jag sa: där jag kommer ifrån drar pansarvagnarna fram över
torgen som skördetröskor.
Svetlana sa: Där jag kommer ifrån är flyktvägarna återvändsgränder.”
Deras samtal rör sig också om deras upproriska poetik : ”Orden ska överrumpla som en krock mellan kontinentalplattor… Först när orden biter den hand som föder dem kan de bli till vapen i någon annans”.
Dialogen sker emellertid på en ofta abstrakt och högstämd nivå. Jag saknar konkretion och känner mig en smula utestängd som läsare.
Deras gemensamma mycket läsvärda häfte har skrivandet och översättandet som tema. Utgångspunkten är begäret att förråda. ”Förräderiet fanns som en kärna i vårt skrivande”. Skrivandet blir ett sätt att trotsa det förbud att tala som båda drabbats av.
Allt skrivande är en sorts översättning. ”Hur ska översättningen av verkligheten översättas? frågar sig författarna. När de översatt varandras böcker blev de beroende av varandra. ”Att översätta den andra gav oss tillgång till våra egna berättelser genom den andras berättelse”.
En rad författare som uttalat sig om översättningens villkor citeras. Paz, Derrida, Sontag, Le Guin, Kristeva med flera ges utrymme. En källförteckning för citaten bifogas.
Cârsteans häfte är en svit engagerande dikter med driv i språket, dikter som också handlar om uppror, uppror som sker med hjälp av både skrivande och gatustrider. Och om förlusten av en man som dog.
Trado är ett unikt verk som visar vad som kan hända, när två författare med olika språk och bakgrund på allvar beger sig in i varandras litterära universum.