Unik barnbok om tidig medeltid i Lule

Med Nybyggarna i Norra Botten har Leif Nordenstorm tagit sig före att skriva en historisk roman om Luleå för en barnpublik. I den låter han fakta och fiktion blandas till något helt. Ett vanligt grepp, närmast en egen genre, när det handlar om facklitteratur för barn och i synnerhet för historiska berättelser. Men om omslaget helt uppenbart är barnbokens, vänder sig författaren enligt baksidestexten även till vuxna.
Berättelsen handlar dock om ett barn. Huvudpersonen Knut är elva år och tillsammans med sin familj emigrerar han från Uppland till landet i norr. Flytten beror på att möjligheterna att försörja sig hemma blivit för små. Familjen blir istället nybyggare längst in i Persöfjärden. Det är 1300-tal och när de kommer till Lule, som är dagens Gammelstad, finner de: ett katolskt kapell, älg och ekorre att jaga och vattnet är fullt av fisk. Här finns också nybyggare från Finland - och lapparna förstås.
För den historiskt intresserade erbjuder boken mycket stoff att ta in. Nordenstorm berättar utförligt om jaktmetoder, om hur familjen sätter jordplätten de slagit sig ner på i skick inför vintern och om varför man vände blickarna norrut. Under berättelsen ser vi hur kyrkan och den gryende svenska staten med skattebefrielse, pinkar in revir i förhållande till andra folk som rörde sig på dagens Nordkalotten. Alltså storpolitik och viktigt att den historien fortsätter levandegöras så vi minns hur det kom sig att Norrland blev Norrland.
Däremot har Nordenstorm svårt att få liv i sina karaktärer. Precis just när man dragits in i Knuts pojkvärld kommer en förklaring om något praktiskt, eller ett förtydligande av något han redan skrivit fram - och så spräcks den bräckliga hinnan av gestaltning. Något som är genrens stora problem och kräver mycket av författaren.
Som barnboksdebutant har Nordenstorm därför inte gjort det lätt för sig och lyckas förhållandevis väl. Det beror delvis på det unika med Nybyggarna i Norra Botten. Det är en av de fåtaliga skönlitterära berättelser från epoken och regionen, och troligen den enda för en förmodad barnpublik. Romanen sätter också igång en längtan efter mer. Berättelser som vänder på kartan och väljer en nordlig utgångspunkt för historierna om Norra Botten. Vilka var de som redan bodde här när Knuts familj dyker upp? Hur såg de på upplänningarna? Vilket var språket man talade? I Nordenstorms bok är finskan och samiskan obegripliga för Knut. Var det verkligen så för alla bottningar att de inte förstod varandra eller talades månne en slags skandinav-samisk-meänkieli?
Leif Nordenstorm är verksam som präst i Boden. Att han är van att berätta, lägga ut texten och föra filosofiska spörsmål märks. Hur detta och alla detaljer tas emot hos unga läsare i allmänhet är svårt att bedöma. Däremot tror jag att Nybyggarna i Norra Botten kan tilltala den riktigt historiskt intresserade, men kanske mer som en uppslagsbok eller noveller. Att läsa den från pärm till pärm är tyvärr lite väl mastigt.