Ungdomsdeckare i Sherlock Holmes anda

Med Rubinen i dimman introducerades Philip Pullman för den svenska publiken 1989. I fjol utsågs han så tillsammans med illustratören och författaren Ryôji Arai till 2005 års ALMA-pristagare (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne). Ett av två skäl som kan motivera denna andra återutgivning, redan 2003 kom romanen ut i En bok för allas serie av äldre titlar. Den pågående inspelningen av boken till film för brittisk TV kan också ha gjort sitt till. Mellan 1989 och ALMA-utnämningen har dock rätt få titlar av denne produktive författare översatts till svenska. Det är den av många älskade fantasytrilogin, Den mörka materian, fyra barnböcker, ungdomsromanerna Jack och fågelskrämman och Spökryttaren. Den senare beskriver han själv som sin första roman för barn. Precis som flera andra av hans böcker har både Spökryttaren och den nu aktuella Rubinen i dimman ursprungligen varit pjäser. Romanen, den första i en svit i fyra delar om Sally Lockhart, är en rejäl och klassisk spänningsberättelse ? eller deckare i Sherlock Holmes anda om man så vill. Skickligt bygger Pullman upp de inledande kapitlen så att man bara inte vill sluta läsa om den unga Sally och det som drabbat henne. Dessutom börjar man tidigt fundera på om det egentligen finns plats för en så självständig flicka som hon. Romanen utspelar sig nämligen i London i slutet på 1800-talet. Och författaren lyckas faktiskt överraska ända till slutet vilket är något av en prestation. Ungdomsdeckare har annars en tendens att bli töntiga och förutsägbara. Då författaren är generös med både interiörer och exteriörer är Rubinen i dimman förstås härlig för oss som gillar miljöer och historiska romaner. Detta trots de ganska ruggiga platser vi får uppsöka. Sally Lockhart besöker till exempel en opiehåla där missbrukare samlades liggandes på britsar för att röka opium. Förutom att det är logiskt för handlingen beror det på att hela intrigen i romanen till stor del bygger på det koloniala Storbritanniens handel i Indien och övriga Asien. Övergivna barn och barn som arbetar i minst sagt ohälsosamma miljöer är en annan del av omgivningarna. Så samtidigt som det här är en spännande deckare, och trots Sallys ynka 16 år faktiskt hyfsat trovärdig, blir den dessutom ett intressant historiskt återbesök. I viss mån speglar detta också vår egen tid. Barnarbete i London, som under den tidiga industrialismen, existerar inte längre men är verklighet på många platser i Asien. Övergivna barn som försöker klara sig själv finns det dock fortfarande även i Europeiska storstäder. Serien om Sally Lockhart är skriven över en lång tid, Rubinen i dimman kom på engelska redan 1985 men del två och tre; Shadow in the North och The Tiger in the Well först 1999. I fjärde delen The Tin Princess från 2000 återkommer den rädda lilla flickan Adelaide ur Rubinen i dimman. Någon gång under 2007 kommer också del två ut på svenska berättar förlaget Natur och Kultur. Tyvärr då utan Sven Christer Swahns inspirerade översättning till ett ålderdomligt influerat språk eftersomhan avled i fjol. Ny översättare måste därför väljas med varsamhet. Något som förlaget säger sig ha gjort.

Ungdomsdeckare i Sherlock Holmes anda

Philip PullmanRubinen i dimmanÖversättning: Sven Christer SwahnNatur och Kultur

Philip Pullman
Rubinen i dimman
Översättning: Sven Christer Swahn
Natur och Kultur