Och en symfoniorkester ska njutas live, menar de.
Det är middagsrast för Norrbottens Ungdomssymfoniker, NUS. Alla drygt 50 medlemmar har samlats för att repetera inför dagens 20- årsjubileumskonsert. I dag kommer de dessutom att förstärkas med cirka 40 gamla NUS-medlemmar.
- Det kommer att bli häftigt, säger Sofie Ye med glittrande ögon.
Hon och fem andra nuvarande medlemmar är alla mycket glada över att de fått möjligheten att spela tillsammans med jämnåriga i en symfoniorkester. Vägen hit har dock inte alltid varit enkel.
Tvärflöjt, horn, cello, fiol, slagverk och klarinett. Nej, det är inga instrument de vann popularitet med på högstadiet. Snarare har de alla känt att det vilat en töntstämpel över deras instrumentval i en viss ålder.
- Nja, det var inte så coolt att spela klarinett. Däremot gitarr och trummor, säger Olle Lindström.
I dag är de nöjda över att de inte gav upp, att de fortsatte och stod upp för sitt intresse.
- Jag ville sluta spela tvärflöjt när jag var tolv år men min mamma tvingade mig att fortsätta. Det är jag glad över, säger Anna Sjölund. Hon studerar i dag till lärare vid musikhögskolan i Piteå, övar minst två timmar per dag och tillhör vid 25 års ålder de något äldre medlemmarna i NUS.
- Det finns ingen orkester på skolan och jag vill verkligen fortsätta spela i en symfoniorkester eftersom det är så roligt.
Glädje
För just glädjen, samspelet och det gemensamma arbetet lyfter de alla fram. Känslan av det man bara kan åstadkomma tillsammans med andra musiker. De ögonblicken de tittar upp, lyssnar och inser att detta händer och det händer nu.
- Det är en fantastisk känsla och mycket svår att beskriva, menar Anna Sjölund.
Sju år har gått sedan hon som 18-åring började i NUS. Ungefär samtidigt började Sofie Ye, men hon var tolv år då. I dag är hon konsertmästare och solist. För Sofie Ye har deltagandet i NUS betytt oändligt mycket mer än den musikaliska upplevelsen.
- Jag var väldigt blyg, tycker fortfarande att jag är blyg, men när du spelar tvingas du visa en del av din själ. Dessutom kräver det ett samspel med övriga i orkestern. Det blir en social träning som jag haft glädje av, säger hon.
Sex år gammal
Sofie Ye började spela fiol när hon var sex år gammal.
- Min granne som var ett år äldre och min idol, började spela fiol. Då började jag också.
Grannflickan slutade dock efter ett halvår. Sofie Ye fortsatte. I dag läser hon vid musikkonservatoriet i Falun, säger att hon vill ge musiken hela sin tid och får nästan panik om hon inte övar minst fyra timmar per dag
- Jag tyckte min fiollärare var rolig. Han var jättelång och jag var jätteliten. Jag hade kul. Det handlar nog om att det blir roligare dess mer man lär sig. Musiken ger dig mer.
Gammalt material
Den repertoar de ska bjuda på under jubileumskonserten innehåller en del gammalt material, sådant de spelat tidigare, men också ett uruppförande av Jan Sandströms verk Áhkku. Det stycket har de övat på innan matrasten tillsammans med kören Arctic Light.
- Hur mycket vi övat in nan vi kom hit? En riktig samvetsfråga. Noterna får vi vanligtvis ett halvår i förväg, men det är som med det mesta. Det känns som man har all tid i världen på sig tills det är en vecka kvar, säger Olle Lindström.
Flera av tidigare medlemmar i NUS jobbar i dag som musiker i länet, landet eller ute i världen. Det är dock inte det självklara yrkesvalet för Anna Sjölund, Niki Westling, Carl Artursson, Micro Boström, Olle Lindström och Sofie Ye.
- Just nu räcker det med att musik är roligt, säger Micro Boström.
Och dagens konsert?
- Den kommer att mäktig, lovar de unisont.