Konst
Hon heter Frida Klingberg. Hennes senaste projekt heter Bastu för arbetslösa och bygger på en tidigare trilogi under samlingsnamnet Hated animals; där skarven, vargen och flatlusens förhållande till oss människor undersöktes.
- Mina projekt föds av varandra. När jag jobbade med flatlössen funderade jag exempelvis mycket på begreppet parasit. Jag är intresserad av de konfliktytor som uppstår mellan exempelvis natur och människa och samhället, säger hon.
Så föddes också embryot till hennes pågående projekt om arbetslösa och arbetslöshet. Sprungen ur en reflektion över vårt samhälles idé om det goda livet. En idé som bygger på att varje människa har rätt till ett arbete men också skyldigheten att bidra med sin arbetskraft, sin tid och sin frihet. En värdehierarki där de som bidrar är mer värda än de som tar, samtidigt som hon i samhällsdebatten identifierade en ökad polemik mot de arbetslösa.
- Det är exempelvis inte tillåtet att må bra av att vara arbetslös. Jag menar, hela vårt ekonomiska system bygger på lönearbete utan reflektion över att vissa människor inte passar in i lönearbetets struktur. Alliansregeringen definierade fem politiska mål med sin arbetsmarknadspolitik. Ett av dem var att öka drivkraften hos de arbetslösa att vara aktiv på arbetsmarknaden. Min undran var hur den drivkraften mäts.
Hon inledde en skriftväxling med dåvarande medarbetare på arbetsmarknadsdepartementet. Något svar på sin fråga fick hon aldrig.
Idag har vi en ny regering. Synen på de arbetslösa är luddigare, men Frida Klingberg menar att det ekonomiska systemet är detsamma. Arbetslöshet är liktydigt med ett personligt eller samhälleligt misslyckande.
- Ingen vill identifiera sig som arbetslös. Och den största revolutionerande handlingen i vårt samhälle skulle vara att må bra av att vara arbetslös. Samtidigt skulle de arbetslösa, om de organiserade sig, vara en av de största fackföreningarna i Sverige.
Teoretiskt? Visst. Men Frida Klingberg nöjde sig inte med en tanke. Hon vill i en ännu pågående konstnärlig process undersöka sambandet företagande, arbetsgivare, anställd och arbetslös. Hennes första idé var att bjuda in arbetslösa till hennes bastu på en ö utanför Stockholm. Där skulle hon passa upp på dem och erbjuda en stund frid och avkoppling. En stund att må bra, trots eller tack vare sin arbetslöshet.
Nu tog projektet en helt ny inriktning. Frida Klingberg bestämde sig för att vara arbetsgivare, det vill säga, köpa de arbetslösas tid i bastun. De får samma lön som hon får på Bonniers Konsthall, 120 kronor i timmen, samt OB ersättning efter klockan 18.
- Jag vill undersöka våra hierarkier samhället. Det handlar också om makt och maktpositioner. Jag köper de arbetslösas tid i bastun. En transaktion, där jag i utbyte får spela in deras samtal, samlar in deras handdukar med kroppsvätskor, köper deras tid, tankar och funderingar, säger hon.
För någon vecka sedan anställde hon fyra arbetslösa i Luleå, för ett tredje bastubad i Sverige. Ett val bland totat 56 ansökningar via arbetsförmedlingen. Och ytterligare två bastubad väntar i vårt land innan denna del i konstprocessen är över som avslutas första april.
- Bastu för arbetslösa sker här och nu. Jag vet inte var det slutar. Jag är i process. Projektet fortsätter, men min förhoppning är att det blir en bok.