Livets förgänglighet. De stora händelserna. Smärta. Kärlek. Minnen. Längtan. Tillkortakommanden. Död. Ja, den mix av berättelser, egna och andras, samt låtar och melodier i skiftande genrer som bjuds i föreställningen Pärra & Paulin andas livets grundläggande känsloregister med fokus på allas vår förgänglighet.
Vi lever. Vi dör. Och så händer det en hel del däremellan. Stora som små saker som kanske blir till minnen.
Och det är god underhållning denna duo bjuder på, där Pär Anderssons mer bombastiska scengestaltning gör sig bra till musikern Lars Paulins mer lågmälda roll som sidekick. Inte en traditionell sättning, publiken sitter utspridd i lokalen vid kafébord där dryck kan intas och innan själv föreställningen börjar bjuds på musikalisk meny. Det är bara för enskilda att önska och får sedan en egen sång vid bordet. En inbjudande och trevlig gest, värd att notera. Det sätter nämligen stämningen som är avslappnad och gemytlig. Exempelvis börjar hela föreställningen med allsång. Barnsångerna Vi sätter oss i ringen samt Trollmors vaggsång skriven av Margit Holmberg bjuder på ett fint sätt in publiken.
Och mixen av historier av bland annat författare som Lars Forsell, Folke Isaksson, Katarina Kieri och August Strindberg tillsammans med deras egna minnen och historier bjuder på ett stort stycke vemod men också skratt. Här finns så att säga lite av varje för alla att känna igen sig i. Så även det musikaliska urvalet som spänner från visan Fattig bonddräng, Stings låt Fragile till Guiseppe Verdi. Förutom tolkningen av Fragile som får undertecknad att rysa måste Lars Paulins musikaliska spännvidd noteras. Kan karln spela allt? Harpa, gitarr, elbas, keyboard, borde räcka gott, även om publiken får höra att hans hemliga dröm som tonåring var att bli som trummisen Peter Criss i hårdrocksbandet Kiss och besvikelsen över att få nöja sig med en roll som istapp i en pjäs av Staffan Westerberg. Även Pär Anderssons skådespelarminne från en improvisation med en toarulle väcker många skratt. Och när hela föreställningen avslutas med några ord från Gud fader och de sju dödsynderna har cirkeln slutits. För livets förgänglighet påminner om modet att leva det liv som pågår just nu.
Inget stort verk, men dock vackert och fint i all sin anspråkslöshet.