Den gröna cirkelnEn dag försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Under åren som går hör eller ser aldrig någon mer någon av dem. Men Hans "Hämpling" Englund var med den gången, innan de andra seglade iväg till en ny plats och han rekonstruerar vad som kan ha hänt utifrån de dagböcker och filmer som de lämnat efter sig. Hämpling har aldrig kunnat släppa det som en gång hände. Trots att så många år har gått är det som om tiden bara gått runt.
Svårigheter och motstånd leder till utveckling i Stefan Castas nya ungdomsroman, men inte i någon konventionell mening. Ungdomarna i Den gröna cirkeln konfronteras med de stora livsfrågorna som om det fanns svar på hur universum är beskaffat, även om vi inte kan se det. Romanen är en riktig nagelbitare som utforskar människans väsen, eller hellre hennes föreställningar om sig själv och världen.
Det finns ett behov av att tala om existentiella frågor. Där är det ingen skillnad mellan vuxna och ungdomar. G Ekelöf citeras - "I varje själ är tusen själar fångna" - och Judit, en av ungdomarna, är som en galaxresenär när hon glider fram över den ödsligt mörka slätten där vare sig ljud, doft eller vind existerar. Är det den sortens tomhet man hamnar i när man dör, frågar hon. Att det är sent på jorden blir tydligt och om inga bilder finns kvar vad återstår då? Det vet varken Judit eller Casta, som dyker upp som en Hitchcock i berättelsen: "Jag är bara antecknaren och försöker sköta den uppgiften så gott jag förmår".
Kopplingen till filmen, eller kanske Platons idévärld, förstärks också genom att en av ungdomarna filmar de bisarra vardagshändelserna. Levande och döda dyker upp i staden. Judit faller ner i tidshål som en Alice i Underlandet, drömmar blir verkliga och suddas ut.
Romanen pendlar mellan två parallella världar som smälter in i varandra. Efter den stora översvämningen, som svept med sig hus och människor, kommer ungdomarna till en plats som saknar liv.
Men så ser de en familj inne i ett av husen på ön. De sitter runt matbordet och håller varandras händer. Ungdomarna skyndar på stegen. Mat, värme, kontakt, efter månader på oceanen. Men familjens ögon är som tomma hål. De lever inte (eller på vilket sätt gör de det i så fall?). De tycks vara "konserverade av tiden". Är allt en kuliss? Obehaget är påtagligt. Glidningen mellan livet som var och döden, som kanske väntar också de här fyra ungdomarna, kryper in under huden. Men allt är inte skrämmande. När jakten på mat och tak över huvudet för att överleva tar sin början sprider sig trivseln tack vare själva kampen.
Ungdomarna har bildat ett hemligt sällskap som ska omfatta alla människor som tänker annorlunda. Ett slags vännernas samfund, där man bara kan se i personens ögon om hon är med. En exklusiv klubb där man gör motstånd, och inte följer strömmen.
Den gröna cirkeln är en öppen blinkning till Claes Hylingers trilogi Det hemliga sällskapet och den skämtsamma men allvarliga undermeningen hos Hylinger finner man även hos Casta. Och om det har "gått hål i tiden" så gestaltar Casta den existensen med ett dynamiskt experimenterande. Alls inte svårtillgängligt - om man inte gör motstånd - utan underhållande och ruskigt spännande från första raden.