Underbart med unike Svante Thuresson

Svante Thuresson är ett unikum ? han närmar sig nu de 70 och sjunger fortfarande med samma ljusa timbre i stämman och med en genuin jazzmusikers förmåga att förnya musiken och texterna. Han har också samlat på sig en erfarenhet som få i genren, sedan han började trumma med amerikanska musiker i Tyskland på 1940-talet, jammat med Dizzy Gillespie på 50-talet, sjungit i Gals and Pals och tillsammans med Lill Lindfors med Nygammal vals nära nog tog hem segern i Eurovision Song Contest 1966. Fina motstämmor Hälften så gamla och inte ens det, Katrine Madsen tycks vara hans ideala moatjé framme på scenen, fylld av samma musikalitet och följsamhet och därtill utrustad med en varm, mörkare stämma, en omständighet som de utnyttjar till max i sina duetter, som är fyllda av intressanta motstämmor. Det ?yndige danske smilet? är ytterligare en tillgång för denna sångerska, som från en grundlig musikalisk utbildning vid konservatoriet i Aarhus gick till jazzmusiken. Vid sidan av samarbetet med Svante Thuresson har hon gjort egen musikalisk karriär med stor bredd och har nu en egen kvartett hemma i Danmark. Varmt och skönt Det var inte fullt hus i Lärkan, Hermelinsskolans ombyggda aula (en lyckad förändring), och en förklaring till det kan väl vara schlagerfestivalen i TV. Man kan tycka vad man vill om det, de som kommit fick sig till livs en varm och skön föreställning, fylld av för det mesta välkända tongångar ur evergreens ur filmer och musikaler av Gershwin, Jerome Kern och andra mästare. Man kan svårligen tänka sig någon bättre musikalisk beledsagning än Claes Crona Trio, helt på nivå med Svante och Katrine. Alltid bra Claes Crona, den borne jazzpianisten, alltid på hög nivå och herre över klaviaturen som få, fast man skulle ha önskat honom en flygel, Thomas Ovesen, den danske basisten, som är ny i den här uppgiften men som ingalunda är någon novis, en i ledet av de fenomenala danskar som gjort den otympliga kontrabasen nästan till en gitarr, Petur ?Island? Östlund, slagverkare med en beundransvärd teknik och dynamik och ett under av följsamhet, finess och diskretion när så krävs. En pärla Publiken fick lyssna till Hoagy Carmichaels Skylark, Gershwins They Can?t Take That Away from Me och, i en fantastisk version av Katrine, Summertime. Svante Thuresson gjorde Young and Foolish (av Albert Hague och Lesley Gore) på sitt personliga, intensiva sätt (med scatsång därtill) och så förstås Stevie Wonders For Once in My Life. Katrine Madsens egna låt When Nightbirds Sing är en pärla och när hon tog upp Stephen Sondheims Send in the Clowns reste sig nackhåren. Klassiskt extranummer Slutnumret, Do Nothing till You Hear from Me, som ursprungligen är en originalkomposition för Cootie Williams i Duke Ellingtons orkester, Concerto for Cootie och som sedan fick en text, som tidigt sjöngs in av Billie Holiday, är ett paradnummer för Katrine och Svante, som naturligtvis också fick sjunga sitt obligatoriska extranummer, Every Time We Say Goodbye.

Underbart med unike Svante Thuresson

Så var det kära gamla paret Svante Thuresson och Katrine Madsen här igen. Ja, det handlar inte om ålder här ska sägas medsamma, utan om att de turnerat tillsammans ett antal år nu och visat hur de sjunger så underbart bra tillsammans och att personkemin stämmer så förunderligt väl.