A dance tribute to the art of football är precis vad titeln säger; en dansens hyllning till fotbollen som fenomen. Det är den norska koreografen Jo Strømgren som skapat denna samtida dans som turnerat runt världen sedan urpremiären 1997 och som lyckas med konststycket att sudda ut barriärerna mellan vad som är dans och vad som är fotboll. Igenkänningsfaktorn är hög för alla de som någon gång kommit i kontakt med idrotten. Här finns lagets hackkyckling, lagets stjärna, sparkarna, nickarna, dribblingarna, segergesterna, svetten i omklädningsrummet, hyllningarna, målen och skadorna. Men också våldet och dess supportrar gestaltas.
Periodvis närmast bubblar föreställningen av adrenalin och manligt testosteron. Fotbollen står för så mycket mer än bara två lag som kämpar om segern på en arena och det blir mycket tydligt i Jo Strømgrens koreografi som mycket elegant dessutom utplånar skillnaderna mellan de två konstformerna fotboll och dans. Här belyses i stället det gemensamma för de två disciplinerna: ett stort underhållningsvärde och ett explosivt fysiskt uttryck.
Jo Strømgren är själv gammal fotbollsspelare som blev petad ur laget när han inte höll måttet, men fascinationen för idrotten har han kvar och har i intervjuer beskrivit fotboll som utmärkt studieobjekt för den som är intresserad av rörelser och kroppar. Bland det vackraste i världen. Och just kärleken till både dansen och fotbollen genomsyrar föreställningen. Bland annat bjuds på några underbara tablåer, likt stillbilder, av olika fotbollssituationer som är fullständigt hänförande. Att föreställningen dessutom är mycket humoristisk befäster kärleksförklaringen. Det finns inget sökt och tillkrånglat i denna dansföreställning, bara en stor portion explosiv och stundvis vacker underhållning skildrat med empati och estetik.
Jo Strømgren är mångsysslare, som förutom koreografi även jobbar med teatern och skriver manus. Bland annat har han regisserat många pjäser av Henrik Ibsen runt om i Skandinavien. Och teater- och berättartraditionen lyser igenom i föreställningen som även innehåller tal, skrik och en sorts nonsensdialog. Det blir mycket begripligt.
Att man dessutom valt en kvinnlig dansare till denna turné är ytterligare ett genidrag. Utan större åthävor får även damfotbollen sin historia befäst. Och när sedan föreställningen slutar i duschrummet har cirkeln slutits med rörelser hämtade ur den klassiska baletten. Det finns en anledning till att vissa verk överlever över tid. Jo Strømgrens hyllning stavas kärlek.