Under konsumtionssamhällets yta

Skådespelare är den konstnärlige ledaren och regissören Dan Swärdh. Regissör är skådespelaren Staffan Hammar. Det var också Dan Swärdh som fastnade för pjäsen, som gjort succé i Danmark och Tyskland och som hade svensk premiär 2007, när han såg den tyska versionen på barnteaterbiennalen i Lund. - Pjäsen var biennalens snackis, den alla pratade om i pauserna. Det knäppa är att jag såg den som teaterchef men tänkte direkt att den här vill jag själv spela, säger Dan Swärdh, som nu gått in i skådespelarrollen igen efter att ha varit ifrån den i över 20 år. En hel värld
I Gitte Kath och Jakob Mendels En bisak - i svensk översättning av Andreas Rodenkirchen som tillhörde den första kullen teaterhögskoleelever i Luleå - spelar han rollen som Bertil som är "15 år om man säger det baklänges". Allt han äger ryms i en bikupa och i nära samspråk med publiken skapar han en hel värld för sin historia med hjälp av saker han samlat. En gång var han en bonde med en fru och barn på en gård där kor och hästar betade. Nu är han en luggsliten figur, en uteliggare med skramlande ryggsäck. En sådan som man undviker på stan, men som nu står här framför oss och vill kommunicera. Tolerans en utgångspunkt
- Jag känner Bertil och hans omgivning. Mina föräldrar var övervakare och när jag var barn bestämde mamma att vi skulle sluta att fira jul för oss själva och i stället vara tillsammans med uteliggarna. Hemma hos oss var det alltid en väldig trafik och de här människorna är mina kompisar, säger Dan Swärdh. På ytan är pjäsen en diskussion kring konsumtionssamhället och vår längtan efter fler och fler prylar och vår oförmåga att uppskatta det vi faktiskt har. Men framförallt vill den väcka frågor om utanförskap och om vad som döljer sig under människans yttre. - Vi vill inte skriva barnen på näsan, däremot vill vi föra samtal med dem. Och frågan om tolerans är en bra utgångspunkt för teater på mellanstadiet, säger regissören Staffan Hammar, som sedan några år tillbaka lämnat Teater Scratch och Luleå för psykologutbildningen i Lund. - Jag har ingen avsikt att helt sluta med teater, spelar faktiskt lite nere i Lund emellanåt där Sara Hammar och jag bland annat gjorde en berättarföreställning för några veckor sedan. Trots ekonomiska snålvindar håller Teater Scratch enligt skådespelaren Charlotte Lindmark, som vid det här laget hunnit spela sin Jag och min pessimist över 80 gånger, fanan högt. En Bisak har man hittills sålt 18 föreställningar av till sex kommuner i Norrbotten. Inget myspys
- Vi är ganska nöjda med det. Men det säger en del om läget - förr om åren brukade vi sälja 60 föreställningar och då tyckte vi att det var så där, säger Dan Swärd. Nu glädjer han sig åt att kunna presentera en pjäs som inte är "något myspys" men som ändå slutar hoppfullt. - Vi har aldrig undvikit svåra ämnen eller nyskriven dramatik, tvärtom. Människor som Bertil ser man inte ofta på barnteaterscenen. Vi är inte ute efter att underhålla, vi tar barnen på allvar. Premiären äger rum i LV 7:s gamla potatiskällare ute på Kronan i Luleå. - Det är en lämplig plats. Egentligen skulle jag vilja spela pjäsen utomhus. På bakgårdar, såna platser där Bertil håller till på. I Tyskland spelades pjäsen i parkeringshus. Men där har de som sagt var ett annat klimat.

Under konsumtionssamhällets yta

Det råder ombytta roller på Teater Scratch i Luleå. På lördag har de premiär på sin nya pjäs En Bisak, som kommer att spelas för barn i Norrbotten under hösten.