Ulf Lindes nya bok Sammelsurium upphöjer blicken till filosofi. Det är vackert gjort, och en kontrast till mycket av konstkritiken av i dag, som inte ser någonting alls. Men skriver efter förväntan om det förväntade, symbiotiskt och helt ofarligt.
Vad är det vi ser när vi ser konst? Utifrån titeln, som hämtats från C. A. Ehrensvärd undersöker Linde detta vårt seende med ett djupsinne som fascinerar och imponerar. Vilken roll spelar ljuset, optiken, själva anatomin? Vad gör hjärnan och vad gör fysiken?
En teckning av Rembrandt kallas Gravläggningen. Några män bär Kristus kropp uppför en trappa, sträckta vador, knäande av tyngd, särskilt den som bär vid Jesus huvud. Men den mannen ser vi nästan inte alls, hans anatomi är ofullständig, eller "visuellt sludder" som Linde uttrycker det. Men i detta virrvarr av streck och antydningar finns hela bildens mening. Och den trappa de går uppför med sin tunga börda, den trappan är inte alls tecknad! Den existerar genom männens rörelse, i sin frånvaro.
"Om Rembrandt är en fenomenal iakttagare beror det på att han iakttagit sig själv i figurerna han tecknat". Här börjar Linde närma sig kärnan, skillnaden mellan objekt och subjekt, vilket han delvis upphäver. Iakttagaren blir något i objektet, något som föreställer sig objektet och därför ser sig själv. Att se den andre i sig själv, om det så är den elefant som Rembrandt tecknade någon gång i mitten av 1600-talet. Den är inte objekt, vi deltar i den och den ser oss.
Ulf Linde må ha demoniserats av den olycksaliga boendefrågan på Thielska och i sitt halsstarriga förnekande av samtidskonstens relevans. I sitt sammanhang är han ett geni, men med en tydlig tidsgräns. Det visade han i den mer flödande memoarboken Från kart till fallfrukt, det visar han ännu djupare i essäerna i Sammelsurium.
Vad sätter konsten oss i stånd att förstå? Hur långt förmår den fylla ut anatomins och ljusets begränsningar? Linde visar oss detta från Lascaux till Picasso och Curt Asker. Sammelsurium är en bok som berättar oss det verkligt väsentliga med konsten - allt osynligt som ryms i en bild för våra ögon.