Ugandisk film får ljud i Norrbotten

Konstiga frågor kan tyckas, men högst relevanta för en ljudtekniker som fått till uppgift att ljudlägga en långfilm som spelats in just i Uganda. Mikael Brodin på Luleåföretaget Ljudbang vet vad han talar om, de senaste veckorna har han lärt sig en hel del om ett ljudlandskap på en fjärran kontinent, långt från våra snöstormar. Inte heller har han och hans kollegor haft särskilt lång tid på sig för arbetet. Det tekniska efterarbetet med långfilmer brukar vanligtvis pågå mellan 12 och 15 veckor. Denna gång har det gått betydligt snabbare. Tre veckor har Ljudbang haft på sig för ljudarbetet till filmen Imani, som kommer att visas fem gånger under den prestigefyllda filmfestivalen i Berlin som startar den 11 februari. - Den där smällen är för hög, säger regissören Caroline Kamya, som trotsat flera flygförseningar för att ta sig till Luleå för de allra sista korrigeringarna. Filmfestivalen i Berlin
Om några dagar reser hon till Stockholm för att gå igenom ljussättningen som görs av ett annat svenskt bolag. - Sedan ska jag ta med mig min film och personligen överräcka den till Filmfestivalen i Berlin. Sedan tio år tillbaka driver Caroline Kamya ett eget produktionsbolag i Uganda. Filmen Imani är hennes första långfilm. - Att vara filmare är aldrig lätt, ingenstans i världen kan man påstå att det är enkelt att finansiera en film, att få genomföra sina idéer. Men genom att göra många olika slags filmer går det i alla fall hyfsat runt för mig, säger Caroline Kamya, som tidigare visat en av sina kortfilmer på Berlinfestivalen. Om tre personer
Arbetet med filmen har pågått i snart fem år. Manuset är skrivet av Agnes Kamya, socialantropolog och syster till regissören. Imani - "tro" på swahili - utspelar sig under en dag. I handlingens centrum står tre personer vars liv berör varandra. Olweny är en tolvårig före detta pojksoldat, Mary en ung kvinna som reser till Kampala och ett jobb som hemhjälp i en rik familj, Armstrong en 18-årig talangfull breakdansare. - Den här filmen tar mig till andra rum och till platser jag aldrig tidigare sett. Det är en mycket intim berättelse som är gjord utifrån ett gräsrotsperspektiv, långt från Hollywood, och den ligger helt i linje med de filmer vi vill stötta, säger Adel Kjellström, som är Imanis svenske producent. Han fick kontakt med Caroline Kamya genom en svensk producentkollega som är väl insatt i afrikansk film och som tog sig an Imani med siktet inställt på Filmfestivalen i Berlin. Samproducerar
För Filmpool Nord, som är samproducent och gått in med 200.000 kronor i produktionen, är samarbetet en test inför kommande internationella filmsamarbeten. - Vi har tidigare inte gått in i efterproduktionsarbeten, utan satsat på att stödja filmer som görs i Norrbotten. Men nu har vi flera företag här i länet som sysslar med teknik och så kallad postproduktion och nu gäller det att se till att de också har en volym, därför har vi börjat att titta mer på den internationella marknaden. Om den här satsningen lyckas kommer vi att få in mer pengar än vi lägger ut, säger Per-Erik Svensson, vd på Filmpool Nord. I Nigeria har det under de senaste 20 åren vuxit fram en filmindustri med rasande fart, ett fenomen som går under namnet Nollywood. I Uganda håller något liknade på att hända. - Vi kallar det Ugawood. Det handlar ofta om snabbt producerade filmer, gjorda med små resurser av små team där kvaliteten inte är särskilt viktig, men filmerna är mycket populära. Jag vill visa upp andra slags berättelser, gå andra vägar, säger Caroline Kamya.

Ugandisk film får ljud i Norrbotten

Hur låter en get i Uganda? Och hur är det med fågelsången - hur kvittrar deras fåglar?