Sade har alltid varit ett av de där få banden som varit oerhört svåra att kategorisera. Därför är också den magi som i bandets bästa stunder kommit ur den osannolikt lyckade kombinationen Sade Adus sång och några av Englands finaste smooth soul musiker inte heller lätt att kopiera. Det är magi som gjort att stunder som Smooth Operator, No Ordinary Love, Sweest Taboo, Kiss of Life eller för den delen senaste plattan Lovers Rock (2000) nått sådana enorma framgångar med 50 miljoner sålda skivor, grammystatyetter och kritikernas gränslösa kärlek. Samtidigt är det en tunn linje mellan duktigt och eklektiskt i de luddiga landskapen mellan soul, jazz, ambient och pop som Sade alltid rört sig i. På Soldier Of Love landar bandet bara stundvis på rätt sida. Titelspåret och The Moon and the sky undantaget är Soldier of Love en besvikelse. Sade Adus röst prickar fortfarande rätt i det där osynliga mellanrummet mellan melodi och tystnad, med en rytmik som påminner mer om Monika Zetterlunds 1960-tal än traditionellt soulgroove från kyrkan. Tyvärr omges hon här av både mediokra melodier och en uddlös produktion som gör att bandet påminner mer om ett Bo Kaspers på företagsgig än Sades största ögonblick hittills, Diamond Life från 1984. Lyssna i stället på: Maxwell Black summer Night (2009)
