U2 struntar i kraven

Nu släpps U2:s How to dismantle an atomic bomb. I en värld där ytterst få artister numera har en långvarig karriär är ett nytt album med U2 förstås en jättehändelse. Irländarna kommer i dagarna med sitt elfte studioalbum och firar nästa år 25-årsjubileum. Kraven är skyhöga, inte bara från skivbranschen som i en tid då all världens musik finns att ladda ner gratis på ett musklicksavstånd, utan också från kritiker och fans som ser U2 som ett motmedel mot en värld bestående av kortlivade talangjaktsartister och dokusåpastjärnor. Dessutom undrar många vad den så politiske Bonos texter ska handla om. Blir plattan en brinnande appell mot Irakkriget och George W Bush? Bryr sig inte U2 är förstås medvetna om omvärldens krav och verkar njuta av det. Framförallt gillar de att fortfarande vara ett band att räkna med, som inte behöver ge sig ut på nostalgiturnéer. Men de bryr sig inte speciellt nämnvärt om kraven på sig. ? Just nu är det spännande att vara ett fullfjädrat rockband som spelar på stora arenor och som dessutom är en kandidat till årets album och har en hitsingel, säger U2:s gitarrist Edge till tidningen USA Today och fortsätter ? Men vi ser inte det som det enda sättet att vara framgångsrika. Det viktigaste över allt annat är bandets kreativitet. Vår inställning till kraven på att vara kommersiella är att vara riktigt bra och originella och inte bry sig så mycket om det. Avbröt samarbete U2 har som vanligt spelat in sin platta hemma på Irland och i södra Frankrike där några av medlemmarna äger hus nära varandra. Inspelningen gick inte så vidare smärtfritt och bandet avbröt samarbetet med producenten Chris Thomas efter ett tag och återvände till tidigare producenter, såsom Steve Lillywhite, Brian Eno och Daniel Lanois. En viktig del av arbetet var det faktum att Edge var riktigt sugen på att spela gitarr igen. How to dismantle an atomic bomb är gitarrdriven rakt igen. ? Sedan Achtung baby (som kom 1991) har jag arbetat mycket med keyboard, medan gitarren var någonting jag var tvungen att spela. Men nu blev jag sugen på elgitarr igen och det blev det grundläggande. Om Bonos pappa Om Edges gitarrspel är den ena grundstenen för plattan är Bonos textförfattande den andra. Albumet är ingen politisk pamflett utan atombomben i texten är Bono själv. Den 21 augusti 2001 dog Bonos far, Bob Hewson, och flera av plattans låtar, till exempel Sometimes you can't make it on your own och One step closer handlar om den förlusten. ? En bomb briserade när farsan dog och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Om jag ska vara ärlig så har jag undvikit det de senaste åren, förklarar Bono i en intervju med tidningen Q. Men skivan innehåller också kärleksfulla låtar om kärleken i ett äktenskap, det som Bono har med sin fru Ali, så det är inte en mörk skiva U2 har satt samman. Och bandmedlemmarna själva är nöjda. Det här är skivan de väntat hela sin karriär på att få göra. ? Det är en så personlig skiva. Det kan vara vår bästa. Det vet jag inte förrän man har fått lite distans, men just nu känns det som den vi har velat göra i 25 år, säger Bono till Q.

U2 struntar i kraven

Hur klarar världens största band kraven på att göra en skiva som både blir en kommersiell framgång och en kritikersuccé? Enkelt. De bryr sig inte om kraven.