U2 har tappat kompassen

U2-soppan smakar äckligt om Bono och gänget kör fullt ut med sitt eget konventionella sound. För mycket experimentverkstad kan också bli helt fel. I No line on the horizon försöker bandet hitta en kompromiss, men soppan saknar själ. Titellåten som är först på skivan är en av de bästa U2-låtarna jag hört på länge. I övrigt blir jag inte upphetsad. Det majestätiska soundet kommer fram ibland annat i Magnificent, men den är inte alls medryckande på samma sätt som bombastiska Pride (in the name of love). I No Line on the Horizon hör vi ett U2 som inte riktigt vet vart det ska ta vägen. De har gjort allt som förväntas av dem. Det kanske inte är så lätt att vara världens största rockband. Get on your boots, Bono. Ge oss något som känns.

U2 har tappat kompassen

Jag har samma förväntningar på U2-album som uppföljare till storfilmer. Det brukar handla om liknande ingredienser med omkastat recept.