Stickluvan möter de svarta solbrillorna och vikingalockarna böljar i jackans pälsbeklädda kapuschong. Martin Högdahl är mer Dave Grohl än Olle Hellbom.
Isdraken, som är baserad på en Augustprisbelönad ungdomsroman av Mikael Engström, handlar om en elvaårig pojke vid namn Mick som flyttas från en social misär i Stockholm till en främmande och äventyrlig miljö i Norrlands inland. Först bor han hos sin faster där han trivs men omplaceras därefter till en fosterfamilj som behandlar honom som en slav. Han får torka skit i en hundkennel, vilket är en mardröm för en hundrädd pojke. Det som utvecklar sig är en historia om vänskap, kärlek och flykt, där isdraken (uppbyggd på en bandvagn) tornar upp sig som en symbol för frigörelse.
- Det är en kontrast, att han flyttar från Blåkulla i Solna, till det här vintriga sagolandet, säger Martin Högdahl som beskriver sin film som en modern saga, med framträdande inslag av drömmar och fantasier.
Utmaning
Isdraken är hans första långfilm, men också de två kortfilmer han gjort tidigare är riktade till en ung publik. Att jobba med barn innebär en utmaning varje dag, berättar han, men det ger också mycket tillbaka.
- Det är sån energi på kids. Det är som fyra små kärnkraftverk. Man vet aldrig var man har dem. När det är dags för tagning kan de ha sprungit iväg, säger han och ser sig om över axeln.
Det är inte bara de unga skådespelarna som har inneburit en utmaning för den debuterande regissören: i filmen medverkar också ett flertal djur. Kombinationen barn och djur brukar inte vara tillrådlig i filmsammanhang, och Martin Högdahl bekräftar att det har varit besvärligt.
- Aldrig mer, säger han. Inte på det här sättet.
Olydiga katter
Vid ett tillfälle skulle de filma fyra katter. Regissören hade tänkt sig att de skulle springa ut i snön, men katterna förstod inte anvisningarna. När kameran rullade satt de som fastfrusna. Att knuffa dem hjälpte inte. När de äntligen rörde på sig försvann den ena upp i ett träd och den andra under en bil. Martin Högdahl skakar på huvudet: katter är svårregisserade. Även vädret har ställt till det. Bland annat satte snösmältningen igång tidigare än filmteamet planerat.
- Det har varit galna väderförhållanden, säger Martin Högdahl. När vi kom hit var det 36 minus. Och några dagar senare plusgrader. Det har varit extremt jojoväder.
Huvudrollen som Mick spelas av Philip Olsson från Stockholm. I själva verket är han inte ett dugg rädd för hundar.
- Jag älskar hundar, men inte såna som kan vara farliga. Det var en vit schäfer som var rädd för barn, den visade tänderna och morrade och försökte bita mig.
Hur var det då? Hundar är inga skådespelare, den var ju arg på riktigt.
- Det var rätt läskigt, säger han och gör en skrajsen grimas.
Han berättar han alltid har velat ha en hund men inte får någon för sina föräldrar. Däremot har han två hamstrar och en ödla.
Träsk
I drygt 30 dagar har inspelningen pågått i Älvsbyn med omnejd. De har filmat - "skjutit" - i Arvidsträsk, Storforsen, Avan, och ... ja Martin Högdahl minns inte alla ställen.
- Men det var nåt träsk. Allt heter nåt med träsk här, säger han.
Ungefär tre fjärdedelar av skådespelarna kommer från trakten: detta för att dialekten ska stämma - det får inte vara för mycket stockholmsk norrländska. Efter påsk återstår fyra dagars filmande i Stockholm och sedan väntar klippning och postproduktion. Filmen beräknas ha premiär i februari nästa år.