Tyssstnad! Tagning!

Kriminalkommissarie Eva Höök är chef för polisen i Luleå. Hon är ensamstående mamma, bor tillfälligt hos sin bror och rotar i mystiska brottsfall på arbetstid. I kväll är det premiär för klubben Offside i Luleå och Eva Höök är där med tre kostymklädda kollegor. Det är fullt med folk som minglar runt med oliver på tandpetare och halvfulla vinglas. Eva Höök är lite småsur. Mellan henne och en kollega vilar en minst sagt isig stämning och hon går hem tidigt, till de övriga männens förvåning. Egentligen heter Eva Höök Anna Pettersson och har huvudrollen i kriminalserien Höök som nu spelas in i Luleå. Hon har tidigare medverkat i ett flertal TV-serier, filmen Bäst i Sverige! och i R.E.A. Hennes kollegor spelas bland andra av Björn ?Dynamit-Harry? Gustafsson. Satsningen saknar motsvarighet i Norrbotten. ? Den är specialskriven för att spelas in här och är den största produktionen någonsin, säger Stina Almqvist på Filmpool Nord. Lockar Luleåbor I kväll är det Olivers Inn som är filmcirkusens manege. Strålkastarna lyser på ett runt bord i mitten av rummet, där Anna Pettersson, inspelningens självklara primadonna, står. Ett 70-tal Luleåbor har lockats att medverka i showen som statister. Kvällens cirkusdirektör har slitna jeans och svart tröja. Han viftar med armarna, snackar i en mikrofon, tuggar tuggummi och ser lite viktigare ut än de flesta i rummet. Rahan Pakravan heter han och jobbar som inspelningsledare och regiassistent. ? Jag är chef på plats, har koll på skådespelarna och ser till att folk är redo. Samtidigt tar jag hand om statisterna. Det är mycket folk, så det är mycket att hålla i skallen, säger han. Kul med statister Rahan Pakravan säger att det är honom folk hatar, för det är han som skriker och stressar folk. ? Det är kul när det är statister med, de uppskattar det och tycker bara det är kul när jag skriker på dem. Teamet hör det varje dag så de blir lite less, säger han och skrattar. Han sliter fram ett papper. Där står alla skådespelares namn och en exakt planering för vad de ska göra under dagen. ? Det här sitter jag och gör. Skådespelarnas energi ska gå till när kamerorna rullar. Men de måste lära sig texter och sånt på kvällarna så de har ett hårt jobb ändå, säger Rahan Pakravan. Horder av festklädda statister sitter i lädersofforna, hänger i baren eller vandrar runt på golvet. Att filma innebär mycket väntan, men ingen verkar ha tråkigt. Metervis av sladdar slingrar sig över golvet. Vita skärmar, maffiga kameror och gigantiska lampor som utstrålar ett grymt osmickrande ljus står uppriggade lite varstans. Men denna cirkus verkar sakna clowner ? ingen snubblar eller välter något. En tjej i brillor och munktröja verkar vara någon form av domptör. Hon visar sig vara regissören Lena Koppel. ? Höök handlar om en kvinnlig kriminalchef, det är något så ovanligt som en kvinnlig huvudroll i en manlig värld. Vi utnyttjar landskapet och de norrbottniska stämningarna, lite ödsligt sådär, säger hon och tillägger: ? Det är lite kusligt, man vet inte vem som gjort vad eller vem mördaren är. Fnittrig stämning Men i dag är stämningen inte kuslig alls, snarare uppsluppen och lätt fnittrig. Vid bardisken står en man och en kvinna tätt omslingrade. De heter Sven Larsson och Ellinor Lind, och berättar glatt att de har hånglat i två timmar. ? Vi har haft så trevligt så, säger Ellinor Lind och bägge skrattar. ? Alla frågar om vi är tillsammans. Men det är vi inte, vi är bara glada kompisar, säger Sven Larsson. Men för artisterna i filmcirkusen handlar dagen inte bara om skratt och hångel. Det är hårt jobb också. Under två och en halv timme filmas samma scen hela tiden, och jag tappar räkningen på hur många gånger skådespelarna upprepar sina repliker. Lena Koppel säger att teamet håller ett ovanligt högt inspelningstempo. ? Vi spelar in 5?6 minuter om dagen, att jämföras med 2?3 minuter om dagen för långfilmer. God rekvisita När det blir lite längre pauser i inspelningarna går skådespelarna in i ett särskilt rum som fun-gerar som loge. Statisterna och sladdbärarna stannar kvar utanför. Alla cirkusar värda namnet måste ha en sminkös, och mycket riktigt springer en tjej med blont hår i knut runt och pudrar folk i ansiktet. En annan tjej bär på vinglas och brickor med vad som ser ut som skorpor med köttfärs på. De ser goda ut, men får inte ätas. Rekvisita, säger någon. Flera killar med stora hörlurar och kepsar bär på kameror, stora skärmar och lampor. Alla verkar sjukt upptagna, och jag känner mig en aning i vägen. Äntligen blir scenen med Eva Höök och kollegorna klar. ? Vi tackar så mycket för scenen! säger Rahan Pakravan, och filmfolket applåderar. Dagens cirka 5 minuter har landat. Den första inspelningsveckan in i en norrbottnisk Twin Peaks-verklighet tycks ha gått friktionsfritt. Flera regissörer och manusförfattare kommer att avlösa varandra under seriens tolv avsnitt. Statister kommer att bytas ut. Storyn är hemlig, men färdigskriven. Det är tur. När David Lynch sjösatte Twin Peaks var hans dröm en evighetsserie och när tittarsiffrorna dalade efter några säsonger kom nödslutet: en dvärg som talade baklänges. Suck. Om Höök lyckas bättre får vi se till vintern. Premiären hålls i januari 2007.