Som textförfattare är det omöjligt att invända mot John Darnielle och hans skötebarn Mountain Ghosts. Men som sångare och låtskrivare lämnar han en hel del att önska. Till exempel att lita lite mer på sin Jackson Browne-aktiga röst. Eller att han skrev låtar med lite mer finess. Det här är typisk amerikansk skägg-indie i mina öron. Även om han ser mer ut som Robert Forster än någon annan. Eller så är det bara jag som inte förstår mig på det här. Som är lite bitter för att man i den här genren inte tar bättre tillvara på sina största begåvningar. Jag tänker framförallt på Joel RL Phelps. En man som Darnielle har mycket gemensamt med, bortsett från att han inte når Phelps till midjan ens. Det är ju förstås inte Darnielles eget fel att fansen är konservativa. Men jag kan inte ge mig på dem, jag vet inte riktigt vilka det är egentligen. De verkar gillar country, de verkar vilja känna sig lite så där ungdomligt liberala i sina miljö-familjebilar och hela tiden veta vad de får för sina pengar. Jag säger det igen, jag vill inte bråka, det är inte Darnielles fel att han är uppskattad och det är inget fel på den här skivan, egentligen inte på de som gillar den heller. Annat, alltså, än det finns bättre musik om man bara anstränger sig lite mer. Gör det, latgrisar.