Det är tvära kast på Luleå Pride. När kommundebatten rundats av och politikerna sagt sitt kliver Sanna Kalla och Rebecka Digervall upp på scen. Framför en publik som picknickar, dansar eller bara hänger hinner Pajaladuon the Magnettes med sex poplåtar på mindre än en halvtimme.
Den här låten är lite ledsen, säger Rebecka Digervall inför First Love. Men det hörs inte. Det som syns och hörs är att de har kul på scen.
Det är stadiga lungor och starka stämband som är deras största resurs. De trycker till på rätt ställen och hittar enkla och finurliga stämmor i refrängen. I den soliga parken backas de upp av Jonathan Lundberg på el-piano.
Med fullt band och mer kräm i högtalarna skulle det säkert låta annorlunda. Men hur? De ger oss en fingervisning när de väljer Springsteens Dancing in the Dark som andra låt. Det handlar om glad rock - något att spela högt i bilstereon mellan Pello och Pajala.
Men på Luleå Pride är det inte läge att vrida upp volymen. I solen ligger någon på en rutig filt och kisar mot scenen. En pappa myser och dansar med sin son en bit bort. De ser väldigt glada ut.