Ja, det har gått drygt ett år sedan filminspelningarna i Jokkmokk, Vuollerim och Luleå avslutades. Men det har tagit betydligt längre än så för regissören Stephan Apelgren att bli färdig med Eskil och Trinidad. Det hela började som en godnattsaga till Stephans då 5-årige son i mitten på 1980-talet. Han var först i sin omgivning med skilda föräldrar. Och historien om 11-årige Eskil som flyttar runt mellan kraftverkshålorna i övre Norrland växte till en följetong, som blev ett manus, som blev ett hobbyprojekt – som slutligen hamnade längst ned i byrålådan.
I en av Filmstadens salonger sitter Eskil, eller ja, Linus Oscarsson från Boden. Det var när det där bortglömda manuset plockades fram och castingteamet dök upp på Linus hockeyträning, som det plötsligt stod klart att han skulle spendera en månad på ett hotell i Jokkmokk.
– Under första provfilmningen skulle alla som var där låtsas ringa ett telefonsamtal. Jag gjorde det mest för skojs skull, jag trodde aldrig att jag skulle komma med, säger Linus.
Då gick han i årskurs fem och precis som Saga Midfjäll, som kommer från Örarna utanför Luleå, hade han aldrig sysslat med film eller teater tidigare.
– Det var faktiskt inte så svårt. Jag kunde vara mig själv i rörelser och så. Men jag skulle vara mer blyg än vad jag är på riktigt, säger Linus och får medhåll av Saga:
– Det lättaste var att spela någon annan, att hitta minerna. Det svåraste var att komma ihåg replikerna, eller kanske inte att komma ihåg dem men att säga dem på olika sätt. Oftast blev första tagningen bäst.
Saga, som är systerdotter till Erica och Hanna Midfjäll som spelade i Anders Grönros Jag saknar dig, ser fram emot premiären men tycker bara filmen är ganska bra.
– Jag gillar inte scenerna jag själv är med i. Jag är ganska självkritisk och tänker på vad jag hade kunnat göra bättre.
Filmen har redan utsetts till bästa europeiska barnfilm under barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö förra veckan. Och i april ska den tävla i barnfilmssektionen på Toronto filmfestival. För Stephan Apelgren var det mycket på grund av den omtalade barnfilmskrisen, som filmen faktiskt blev till.
– Visst hade jag planer på att göra något av historien redan där på 80-talet. På den tiden fanns det en hel del filmen ur barnperspektivet som Tage Danielssons Ronja Rövardotter och Lasse Hallströms Mitt liv som hund. En av anledningarna till att jag gjorde den nu var för att jag själv saknade den här typen av film i tablån, en film som vuxna och barn kan se tillsammans. Om man ska vara högdragen så är det som en present till mig och andra föräldrar, säger Stephan och fortsätter:
– Jag började med den här typen av film och har nu återvänt. Det är jag och Daniel Alfredsson. Jag tycker det behövs fler trygga berättare inom genren. Som det sett ut har det varit en plats för debutanter, ett karriärssteg man tar. Man gör en barnfilm och sedan drar man vidare. Men oavsett man gör en thriller, ett drama eller en barnfilm, så gör man det man själv tycker om. Det går inte att tänka på något annat sätt bara för att man vänder sig till barn.
För Linus och Saga är framtiden redan utstakad:
– Jag vill absolut fortsätta med film. Jag ville bli skådis redan som treåring. Det eller hjärnkirurg, säger Saga.
Fotnot: Eskil och Trinidad har biopremiär den 29 mars.