Två pärlor

"Det är bara att gratulera Bisam till två goda pjäsval och till mycket bra skådespelarinsatser. Icke att förglömma regissören Ulla Lyttkens", skriver Norrbottens-Kurirens Marianne Söderberg som varit på teater på kulturhuset i Boden.

Kultur och Nöje2007-03-31 06:00
Överläkaren som drömde om att göra birdie<BR>Av: Fredrik Eklund<BR>Möte i parken<BR>Av: Peder Sjögren<BR><STRONG>Skådespelare:</STRONG> Staffan Andersson och Knut Svartz<BR><STRONG>Regi: </STRONG>Ulla Lyttkens<BR>Teater Bisam<BR>Kulturhuset, Boden<BR><BR>Två män på en scen. Två enaktare i rad. <BR>Två män möts på en golfbana. Båda är läkare, den ene distriktsläkare, den andre överläkare och kirurg. Hackordning, sjukvårdstugg. Distriktsläkare Johansson kör med hjul på golvbagen, överläkare Bakmark bär sin gamla anrika på axeln ? små men viktiga markörer för ursprunglig klasstillhörighet. <BR>Männen resonerar i väntan på att spelet ska komma i gång. Störs av får på banan, senare av regn och åska. <BR>Mycket hinner hända under den korta stunden, hela liv viks ut i Fredrik Ekelunds effektiva och sparsmakade dialog som imponerar i sig. <BR>Imponerar gör också herrarna bakom iscensättningen  ? Bisams Knut Svartz och Staffan Andersson. Till synes så enkelt gestaltar de männen, ömsint och varsamt. Inga stora gester, inga överdrifter i en historia som bär på många hemligheter i sitt korta format. <BR>Peder Sjögrens enaktare handlar även den om två män. Liksom i Ekelunds pjäs sker även detta möte mellan två okända människor ? allt enligt dramaturgins grundformel som kan skrivas a möter b med förhinder.<BR>Denna gång möts två herrar med hatt i en park en sen eftermiddag. Under armen har de varsin portfölj innehållande en skokartong. De har hela sina liv levt med ett problem som kan tillskrivas människans asymmetri. Sent i livet har de äntligen kommit på en lösning.<BR>Två artiga män, praktiserande den gamla utdöda gesten att lyfta helt kort på hattarna till hälsning och som en extra artighet.<BR>I botten på båda historierna finns sorgen och ensamheten. Mest som antydningar, som viskningar, vilket gör det hela så mycket större än om det skulle basuneras ut. <BR>Det är bara att gratulera Bisam till två goda pjäsval och till mycket bra skådespelarinsatser. Icke att förglömma regissören Ulla Lyttkens. <BR>Vilande i sina berättelser bär Staffan Andersson och Knut Svartz fram två pärlor till publiken. Innerligt och på fullt allvar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!