Två grymma låtar - annars bara okej

Men så var det inte så mycket mer. Lite mer var det, men inte så mycket. Och alltså samma på den här skivan. Första låten låter som en lite farlig Morrissey och någon slags förhoppning om en intressant utveckling väcks. Men i stället gnider Arctic Monkeys på i någon slags pseudo-vuxenrock. Fast det blir väl så om man är taniga engelsmän i sällskap med den manligaste mannen av dem alla: Josh Homme. För det är denne som producerat större delen av denna skiva i sin studio i Nevadas öken. Homme spelar alltså tíll vardags i Queens of the Stone Age, farlig, intellektuell hårdrock. Jag gillar Arctic Monkeys när de rör sig i gränslandet mellan punk och rock. Som i de tidiga singlarna och som här i Pretty Visitors. Eller halva i alla fall. För i Hommes produktion blir även den prog-rock. Även om det är stiliga kläder han tagit på engelsmännen så är de flera nummer för stora. Tanken är antagligen att Arctic Monkeys ska vara ett modernt Doors nuförtiden. De låter mer som ett inte helt fräscht The Coral. Två helt igenom grymma låtar, Cornerstore och Secret Door, resten mer eller mindre förgängligt.

Två grymma låtar - annars bara okej

Åh, det börjar så bra. Symptomatiskt med hela karriären slår det mig. Jag blev lika knäckt som alla andra när jag såg den där första videon till You Look Good On The Dancefloor.