"TV är en drömbild av Silvios hjärna"

Den italienskfödde regissören Erik Gandini har etablerat sig som en av Sveriges främsta dokumentärfilmsmakare med filmer som Surplus, Gitmo och nu senast den dvd-aktuella Videocracy som bland annat visats på Venedigs filmfestival. I filmen vill han lyfta fram konsekvenserna av Silvio Berlusconis långvariga inflytande på den italienska televisionen. - Italiensk tv är som en drömbild av vad som finns inom Silvio Berlusconis huvud. Det är skrämmande hur en människa kan under 30 år sprida sitt eget undermedvetna via det mäktigaste mediet som är television. Det är nästan som en science fiction-film, säger Erik Gandini. Berlusconis tv-kanaler har försökt göra kändisar av vanligt folk. Dessutom är ett typiskt inslag lättklädda kvinnor som inte får komma till tals. Föreställ dig ett tv-klimat där TV 3:s Tutti Frutti från 1994 skulle ha lagt grunden för ett helt nytt sätt att göra och konsumera tv. Den bilden presenteras i Videocracy. - Tutti Frutti fungerade inte så bra i Sverige eftersom public service-traditionen låg så långt ifrån det, säger han. Men i Italien har sådana program blivit en stor del av populärkulturen. Leendet analyseras
Under förtexterna av Michael Moores Fahrenheit 911 visar den amerikanska filmaren hur George W. Bush och hans medarbetare blir sminkade och putsade inför ett viktigt tv-tal. När den före detta presidenten provar leenden framstår han förstås som falsk. Gandini stannar också till och tittar närmare på den italienska premiärministerns breda leende. Det är ett ansiktsuttryck som berättar en annan historia än den som Moore lyfter fram. - Jag tror inte att Berlusconi är falsk. Han ljuger nog, ja. Men jag tror att han är en person som på riktigt tycker om att ha kul. Det han försöker sälja till landet är att det är viktigt att ha kul, att tänka på sig själv och ha snygga tjejer omkring sig, säger Erik Gandini. - Hela den konspiratoriska idén att han suttit vid ett skrivbord och tänkt att han ska ta över hela landet tror jag inte på. Saker och ting har hänt ganska slumpartat och i sin iver att ha roligt har han fått mycket makt, säger han. Filmens makt
Likt Michael Moores Fahrenheit 911 har Erik Gandini en tacksam figur att angripa i den kontroversiella och hatade figuren Berlusconi. Det är med hjälp av det visuellas styrka (samma som Berlusconi gärna använder) som Gandini ger sig på den italienska premiärministern. Detta eftersom fakta och ord inte biter på Berlisconis charm, menar han. Anser du dig ha mycket makt som filmare? - Ja. Jag brukar känna mig liten när jag läser tidningar och ser tv. Från att känna "vad ska jag säga om det här egentligen?" till att ha kontroll över berättelsen och bestämma hur den läggs fram är en väldigt stark känsla, säger Erik Gandini. Han förklarar att en vinnare i tv-världen är den som kan ge sken av något på ett starkt sätt i medierna. - Men det finns folk som är väldigt dåliga på det där. När vi gjorde filmen Gitmo så mötte jag Mehdi Ghezali som är ett exempel på en person som har förlorat mycket på sina mediala brister. Han är inte snygg, vältalig eller charmig. Däremot är han sluten och skygg så allt är emot honom. Men på många sätt är sådana karaktärer mycket intressantare, säger han.

"TV är en drömbild av Silvios hjärna"

Dokumentärfilmaren Erik Gandini kommer till Folkets bio i Luleå på torsdag för att prata om dvd-aktuella Videocracy. I filmen lyfter han fram premiärminister Silvio Berlusconis dominans inom televisionen och vilka följder hans makt har i samtiden.