Innevarande vecka kan man nästan säga att jag har bytt postadress till Kulturens Hus. Det är evenemang där nästan precis varje kväll - men jag vore väl väldigt dum om jag klagade på det. Så här långt har det i alla fall varit välförtjänt fullspikade hus (Lilla salen, i bägge fallen) för författaren Torgny Lindgren och de bägge supersnitsiga rock- och balladtjejerna Pernilla Andersson och Anna Stadling.
Det senare på onsdagskvällen och det visade sig vara den finaste och mest meningsfulla onsdagskvällen i (ungefärligen, i alla fall) mannaminne.
Först ut på scenen var fullständigt ljuvliga Anna Stadling - Norrlands svar på Bonnie Raitt - och kompad av gitarristen Pekka Hammarstedt och med sin lätt beslöjade röst berättade hon om E 4:an mot norr och genomförde en dystert vacker tolkning av Steve Earles Goodbye; omdöpt till Förlåt.
Passande med tända ljus på scenen. Anna Stadling åstadkom verkligen inte många fel alls.
Efter en kortare omriggningspaus, där musik av Little Richard och Billie Holiday spelades, kom så Pernilla Andersson med
ärkedynamiskt band in på scenen.
Dan Berglund på bas, Fredrik Rönnquist på gitarr, David Nyström på piano och Micke Häggström på trummor. Med proffs som dessa kan det ju bara inte bli fel. Och det blev det aldrig heller.
Pernilla Andersson visade sig vara en utmärkt och till och med rolig berättare och även en sensitiv samt tufft suggestiv förmedlare av sitt koppel med väl valda sånger. Visuellt påminner hon starkt om Sheryl Crow och hon fångade snabbt in publiken, varefter respektingivande kärlek utväxlades dem emellan - "jag vill ju helst turnera här uppe i norr och det ämnar jag fortsätta med". Applåder. Givetvis.
Vi levererades förträffligt fosforecerande nummer som Dansa med dig, Spring din själ, Kasta sten och Desperados (den senare bekant från schlagerfestivalen) och det var både sensuellt och sinnligt samt faktiskt även angeläget utfört.
Hon sjöng Plura Jonssons Huvudet högt - "för alla bortgångna mammor" och jag har härmed enbart stor respekt för Pernilla Andersson och allt hon gör.
Tack för den här onsdagskvällen i april!