Tuffa sjörövartjejer i sommarteater

Den halsbrytande historien om Harriet Hårfager
Manus:MedverkandeDet är sommar vare sig vädret vill eller inte. Och sommar betyder i Luleå barnteater i Stadsparken. I fjol stod den uppmärksammade dramatikern Rasmus Lindberg för manuset till en färgrik kul historia om en sur och elak gubbe. Då fanns i bakgrunden förstås en mycket sorglig händelse när han var en liten pojke.Men psykologisk realism har årets manusförfattare, Kalle Nyman och Anton Raukola bara fnyst åt. I stället är det sagor, pirater och politiskt inkorrekt på samma gång. Lite inspirerat av de karibiska filmpiraterna kan man tänka. På scenen i Stadsparken har därför ett segelfartyg från 1700-talet strandat. Där leker Harry Sjömans barnbarn medan han själv tittar på. Just Harry Sjöman är för övrigt en gammal figur som funnits med i Lule Stassteaters galleri nästan från starten i mitten av 1970-talet, och som alltid spelats av Harry Nyman. Så också nu.I vraket hittar Hans och Harriet en kista - förstås! I den finns både en musköt och en dagbok. Dagboken är Harriets, en avlägsen släkting. En morfars mormors mor eller något liknande. Men medan Hans mest är intresserad av vapnet är Harriet mer nyfiken på boken. Det har hon all anledning till även om genusstereotypierna står som spön i backen just i inledningen. Men berättelsen, som dessutom har ett par nästan väl långsamma partier, tar sig.Barnen börjar nämligen leka historien. Harriet får rollen som sin äventyslystna och modiga anmoder. Hans blir i stället Kapten Jackson, en förnäm och sjöoduglig girig kapten. Motvilligt kommer han sedan att bli hennes lycka. Jackson spelas av Anton Raukola, som många sett göra Matti i Norrbottensteaterns uppsättning av Populärmusik från Vittula, och en stor begåvning. Här använder han sitt fina komiska register; tar ut svängarna, texten sitter väl i kroppen, utan att det blir grovt. Bara kul. Trots allt är det ju bara Hans, en sådär åtta år, som leker att han är kapten och det känner man hela vägen.Denne Kapten Jackson kommer till Luleå och köper en makalös mängd ton exotisk specialitet, surströmming. Denna mängd ska fraktas till Turkiet och härskaren där. På något sätt ska det ge Jackson favör och rikedom. Men när den fattiga flickan Harriet vill ta hyra på hans båt, avvisas hon. En aning desperat då familjen svälter, men ännu mera kaxig smyger hon sig ändå ombord. När Harriet inte kan låta bli att visa sina sjökunskaper för den uppblåste kaptenen, hamnar hon senare i knipa och surras vid stäven. En självsäker brud, som Nettan Öhrvall gör sin Harriet, näpser man nu inte så lätt och slutet blir gott. Inte minst tack vare den oväntade hjälp hon får av Mary, Jennie och Annie, tre sjörövartjejer med verkliga förlagor. Hur tänker jag däremot inte berätta. Då förstör man historien, den som slutar minst sagt lite inkorrekt ifall man vill följa lagen. Men det är ju en saga och återkallade till verkligheten, hjälper barnen sin morfar att fixa middagen. Det blir en biff med sjömanskaraktär.