Tuff fejd i grå polisthriller

Innan dippen är manuset och skådespeleriet i toppklass. Den irländska gråheten som regissören Gavin O’Connor (Miracle, Tumbleweeds) bidrar med ger en ångestladdad och tung realism. Edward Norton och Colin Farrell övertygar som lågavlönade poliser som ständigt lockas av "the take", alltså mutor. Den ena har hög integritet medan den andre har förlorat sina ideal sedan länge. Som du kan utläsa av beskrivningen ovan tillför Pride and Glory väldigt lite nytt till polisthriller-genren. Tanken är god - en jordnära snutfilm som andas råhet och vardag. Men snedstegen - ett fånigt gisslandrama och ett omotiverat slagsmål - gör att filmen faller platt mot slutet. En av manusförfattarna, Joe Carnahan, gjorde den tuffa Narc som andades intensitet och French Connection. Synd att han inte fick pli på det här manuset. En stark tvåa, trots allt.

Tuff fejd i grå polisthriller

Det är sällan en film blir så tydligt uppfuckad under den sista kvarten som Pride and Glory. Den färdas från total trovärdighet till att bli fullständigt skrattretande.