På When the haar rolls in finns, tyvärr, inga glimrande skatter. James Yorkston sjunger inte längre om en vakennatt på cider (Woozy with cider från The year with leopold). Till exempel.
Yorkstons fjärde album kan inge en falsk känsla av att det är bakgrundsmusik, det är så lågmält. Men bara för att det är introvert ska musiken inte dömas ut. Midnight feast är smått episkt olycksbådande men börjar tyst. Där påminner det som mest om Belle & Sebastian. Någon kanske förknippar honom mer med u.n.p.o.c, som är ett av de andra band James Yorkston spelar i.
På det stora hela är When the haar rolls in trygg. De självklara favoriterna saknas, däremot är det behagliga låtar. Hoppas bara att nästa album river iväg.