Tröstas kan vi alla behöva

Framför Tove Janssons teckningar av Mumintroll och Snusmumriken tar Birgitta Ulfsson och pianisten Lowe Pettersson plats på scen.
Birgitta Ulfsson, som en gång spelade teaterrråttan Emma i en pjäs som byggde på en del av Farlig midsommar, vet att föra sig på en scen. Oceaner av erfarenheter har gjort henne "sann", hon behöver inte "åbäka sig" - Tove Janssons eget uttryck för att spela teater.
Står där och berättar om Tove Janssons alla figurer - om den miserabla Misan, om Filifjonkan med sina dinglande nervösa örhängen, om ordningssamma Hemuler, den konstnärlige Snusmumriken och om den "förtrollande, argsinta, lyckliga My". Om Erna Tauro, som en gång sattes att skriva musik till Tove Janssons texter av den legendariska Vivica Bandler, men kanske framförallt berättar hon om Tove Jansson själv, som hon kände mycket väl. Läser ur minnet den långa dikten Vem kan trösta knyttet - en helt fantastisk bok som räcker ett helt liv - sjunger Erna Tauros musik till Lowe Petterssons lyhörda ackompanjemang.
I Sverige förknippas Birgitta Ulfsson ständigt med Mumintrollen och alldeles särskilt med Muminmamman, som hon spelat på scen och i TV åtskilliga gånger. Men hon är så mycket mer - skådespelerskan och människan Birgitta Ulfsson, något ingen i Korpilombolo tvivlar på längre.
Avslutar storstilat som sig bör med Konstberiderskans sång, även den skapad av Tove Jansson.
En mycket värdig avslutning.