Tron på det gudomliga i människan

Lars Erik Larsson: Förklädd gud (text: Hjalmar Gullberg).
Nederluleå kyrkokör.
Orkestermusiker från Luleå och Piteå.
Dirigent: Ursula Grönlund.
Recitation: Sven Wollter.
Solister: Carina Stenberg, sopran; Erik Stålberg, baryton.
Nederluleå kyrka.

Kultur och Nöje2005-11-14 06:30
I en värld som tycks kaotisk och präglas av fanatisk terror och naturkatastrofer är det en lisa att lyssna till Hjalmar Gullbergs och Lars-Erik Larssons Förklädd gud, publicerad i diktsamlingen Kärlek i tjugonde seklet 1933, komponerad 1939 och uruppförd 1940 i andra världskrigets begynnelse. Både Gullberg och Larsson var vid den tiden tjänstemän i dåvarande Radiotjänst och hade tillsammans åstadkommit lite grann av musikalisk förnyelse av radioprogrammen med en serie program av karaktären lyriska fantasier.<br>Gullbergs humanistiskt präglade diktsvit med guden hämtad från klassisk grekisk mytologi och Lars-Erik Larssons av en nordisk grundton genomsyrade musik är egentligen inte kyrkomusik. Den framförs då och då även i kyrkorna och kan väl passa bra söndagen före Domsöndagen med sitt milda tonspråk och sin pacifistiska text, som Gullberg spetsade till genom att tillföra en prolog som tog ställning mot kriget med udden riktad mot nazismens övermänniskoideal.<br>I händerna på Ursula Grönlund, Nederluleå kyrkokör och en väl sammansatt orkester tillsammans med recitatören Sven Wollter och solisterna Carina Stenberg och Erik Stålberg blev det en massiv manifestation i den fullsatta kyrkan på söndagskvällen. Att recitatören är en välkänd och populär skådespelare som gör sitt till för publikintresset är väl ingenting att hymla om ? men det är ingen garanti för ett gott resultat. Nu var det skönt att höra Wollter med sin mörka, lite raspiga röst med balans läsa det poetiskt rena och vardagligt enkla språket, som uttrycker Gullbergs tro på det gudomliga i männi-skan trots att han inte själv var troende.<br>Carina Stenberg och Erik Stålberg hade anförtrotts solostämmorna, ypperligt framförda liksom deras duett i slutet. <br>Den ljusa luftiga körklangen, de mjuka stråkarna och blåsarinsatserna fick Lars-Erik Larssons lättillgängliga musik att blomma. Konserten inleddes med en sen komposition av Lars-Erik Larsson, Lyrisk fantasi, där han lämnat den modernistiska stil som han tillämpade under 1950-talet och återgått till den romantiserade stil hans pastoralsvit är exempel på.<br>Ja, det var faktiskt inte någon konsert med speciellt kyrklig prägel. Inte ens Mozarts Laudate dominum ur Vesperae solemnes de confessore är renodlad kyrkomusik vad stilen beträffar. Men innerlig och vacker är denna sats, som framfördes strålande med djup känsla av Carina Stenberg mot körens och orkesterns klangbotten. På något sätt kändes denna poetiskt sköna komposition som kvällens höjdpunkt.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!