Förväntningarna bland de många besökarna på Norrmalmia innan Daniel Lindström, 27 år från Umeå och före detta brevbärare, ska kliva upp på scenen är så stora att man känner dem rakt genom luften, innanför dunjackan. <BR>Mina egna förväntningar är egentligen reducerade till två. Dels vill jag få bevisat för mig att hans röst är lika bra som den jag hörde i programmet på TV4. Sen hoppas jag också bli glatt överraskad över hans repertoar, som jag i ärlighetens namn inte har några som helst förväntningar på. Let?s face it. Idol-Dannes egen platta var så urvattnad att han fick E-Type att framstå som en textförfattare i Cornelis-klass. <BR>När han nästan en timme försenad äntrar scenen i skräddarsydd plyschkavaj sköljs jag av ett tonårsvrål så högt, att det endast kan jämföras med när jag såg Five (pojkbandsgruppen) live i Globen 1999. Och det säger inte lite må ni tro. <BR>Daniel Lindström inleder light-poppigt. Andra låten går i samma stil, och den tredje flyter ihop så mycket med de två inledande att jag i ärlighetens namn har svårt att skilja dem åt. Jag känner igen dem från plattan, nåt mycket mer än så finns inte att tillägga. <BR>Idol-Danne är en skivbolagsprodukt enligt mall 1A. I alla pressreleaser som finns vill bolaget trycka på att han ?härstammar från soul? och att hans röst skulle vara så ?Stevie Wonder?. Och visst, Danne gillar soul. Och det hörs. Faktum är att han till och med har en BÄTTRE pipa live än det jag såg i Idol-TV. <BR>Jag har sett ganska många stora sångare uppträda genom åren (bland annat Stevie) och Danne tål faktiskt en jämförelse med de allra flesta (kanske inte Stevie dock). <BR>Men om man läser mellan raderna på hans egna intervjuer fattar man också att han är livrädd för att bli den skivbolagsprodukt han redan är. Allt är uttänkt i minsta detalj. På plattan har bolaget valt ut lite olika influenser som kan passa. Lite Whitney Houston, lite Mauro Scocco, en nypa boyband och en hel del Mick Hucknall tolkar Boyz 2 Men. <BR>Det är urvattnade och plastiga poplåtar, så trista att bara hans allra trognaste fans med Idol-Danne banderoller i nävarna orkar bry sig om vad han egentligen sjunger om. <BR>Jag är bekymrad. Jag älskar ju musik och blir upprörd när jag ser ett sånt talangslöseri. Karln har stått på scenen kanske 20 gånger med ett garageband innan han kom med i Idol. Han har knappt någon professionell sångträning alls. Men han har en sån rå talang att man faktiskt blir rent rädd när man ställs inför den. <BR>Under Stevie Wonder-tolkningen Lately visar han det också till fullo. Jag ryser längs hela armarna, och den låten ensam räddar upp betyget från fiasko till två kurirer (godkänt). Jag fattar det bara inte. Att slösa en sån röst på så mycket dåliga låtar borde kriminaliseras. Var finns du när man behöver dig, Tomas Bodström?<BR><BR>
