I amerikanska tabloidtidningar har det ju också hävdats att man har upptäckt en gigantisk staty av Elvis Presley där. Och som om det inte redan vore alldeles nog, lanserar nu den finske regissören Timo Vuorensola den klart trippade actionkomedin Iron sky. Om hur nazister från månen försöker komma tillbaka till jorden.
Man ska alltså inte ställa några alltför stora dokumentära krav på Iron sky. Möjligen endast lika stora som på Quentin Tarantinos Inglourious basterds, från härom året (och de var ju minimala).
Vuorensola föreslår helt enkelt premissen att när andra världskriget var slut 1945 emigrerade en trupp nazister till månen, där de sedan byggde upp en Metropolis-liknande stad och bibehöll såväl ideologin som det tyska språket. Samt en intergalaktisk stridsmaskin vid namn Götterdämmerung. Som de ämnar använda när de anfaller Jorden.
År 2018 dunsar några amerikaner så ner på månen, varav en av dem är afroamerikanen James Washington. Denne tillfångatas (nazisterna har aldrig sett någon sådan och försöker under ledning av den obligatoriske galne professorn "albinosera" honom).
Lägg till Götz Otto, som faktiskt var med i Schindler’s list, som den med en stadigt fyrkantig haka försedde nazistgalningen Adler, Julia Dietze, som en inledningsvis ideologiskt förvirrad nazistlärarinna som dock rehabiliteras när hon får se hela Charlie Chaplins film Diktatorn (tidigare har hon bara känt till och sett den som en tio minuters kortfilm) samt Udo Kier (han tycks prenumerera på biroller i kuriöst tiltade filmer som denna och är innehavare av en helt grotesk cv) i rollen som "mån-fuhrern" Kortzfleisch (för övrigt samma efternamn som en av männen som försökte stoppa attentatsförsöket mot Hitler 1944).
Och då erhåller man en mycket konsekvent genomförd actionfilm, med både blodiga inslag samt satiriska passager av faktisk karaktär.
I rymdstadens marketenteri serveras endast Sauerkraut (surkål) och varje dag är det musikstund när tysk marschmusik spelas.
Och nere på jorden finns USA:s president, med skrämmande markanta drag av Sarah Palin och när FN:s säkerhetsråd samlas och delegaterna tillfrågas om vilka av länderna som inte har färdigställt sina kärnvapenarsenaler är det bara Finlands representant som, lätt skamset, räcker upp handen.
Australiens rymdfarkost heter för övrigt Dundee 1. Och när ärkenazisten Adler tilltalas så sker det med det vördnadsfullt effektiva "Herr Nachrichtenubermittlungsoberführer".
Det har drivits med nazismen förut på film, mest framgångsrikt av Mel Brooks med Det våras för Hitler samt även av Chaplin i Diktatorn; ikonen i sammanhanget, men knappast så pass ihärdigt vulgo och raffinerat imponerande som här.
Och Julia Dietze kan nog erövra flera filmroller hädanefter också, kan man spekulera i efter att ha knockats av hennes insats här.
Kort sagt: ni har garanterat inte sett något som ens avlägset påminner om Iron sky tidigare.