Trevlig musikafton med Orkesterföreningen

Operamusik med berömda tenorarior Tenorsolist: Ulric Björklund Dirigent: Hans Ek Luleå Orkesterförening Aula Aurora, Luleå Denna kväll var det Hans Ek som höll i pinnen, och det blev en afton som inte utgjorde något undantag från det som jag nämnde i början av recensionen. Den här gången hade man dessutom haft den goda smaken att bjuda in hemmasonen Ulric Björklund som tenorsolist. Han avslutade sin utbildning vid Operahögskolan i Stockholm våren 2004, och har sedan dess framför allt varit verksam på Folkoperan. Kvällens ciceron var Peter Georgsson, som är ordförande i Luleå Orkesterförening. Han berättade lagom kort och informativt kring varje aria som framfördes. Kvällen inleddes med att orkestern spelade Intermezzo och Farandole ur L´Arlésiennesvit nr 2 av Georges Bizet. Intermezzo framfördes på ett drivet och välspelat sätt, och den avslutande Farandole bjöd på mycket spänst och luftighet där blås och slagverk spelade en stor roll. Därefter var det dags för Ulric Björklund att ta plats på scenen för att framföra Blomsterarian ur Bizets Carmen på ett rutinerat sätt med sin välklingande stämma. Hans Ek dirigerade orkestern mycket lyhört i fin samklang med Ulrics sång, och så fortsatte det kvällen igenom. Vi fick höra många godbitar från operans värld. Särskilt minnesvärda, utan att förringa någon av de andra, var Ah! Léve-toi, soleil ur Gounods Romeo och Julia, Dies Bildnis ist bezaubernd schön ur Mozarts Trollflöjten och Questa o quella ur Verdis Rigoletto. Det ska även nämnas att orkestern själva framförde Offenbachs Barcarolle ur Hoffmans äventyr, Johann Strauss Rosen aus dem Süden och Offenbachs Galopp ur Orfeus i underjorden på ett imponerande sätt. Avslutningsnumret, den korta Sången till livet ur Puccinis Tosca framfördes av Ulric Björklund med bravur och stor pondus. Det blev stående ovationer, och naturligtvis blev det extranummer i form av avslutningsnumret som vi så gärna lyssnade på igen. Inför andra inropet bjöd herrar Ek och Björklund på sig själva genom att komma in hand i hand och göra ett perfekt Dabrowskihopp med klackarna ihop. Kul avslutning på en trevlig och lättsam musikafton. Vi ska vara stolta över Luleå Orkesterförening och undertecknad ser med spänning fram emot nästa konsert.