Träsk, öknar och bakgator

Mick Harvey har skrivit och spelat in skivor sedan slutet av 1970-talet, fyra under eget namn har det hunnit bli, detta är alltså den femte, men han är antagligen mest känd för att ha varit med i The Birthday Party och dess efterföljare Nick Cave & the Bad Seeds. Eller för skivorna han gjort med PJ Harvey. Allt detta hörs såklart. Framförallt Bad Seeds sorgsna blues ekar genom hela den här skivan. Rent tekniskt är han en säkrare sångare än Nick Cave, men det är ändå något Harvey saknar. Eller, det är inte så mycket Harvey som saknar det, som det är Cave som har det. En slags rytmik och skruvad intonering. Något hela tiden oförutsägbart. Som Harvey helt enkelt får leva med tills han dör. Han kan inte gärna sluta spela in musik som i någon mån påminner om forna bedrifter, för så bra är Bad Seeds, så bra var de, så stor del i det soundet hade Mick Harvey. En ren och fysisk förlängning av de människor som medverkade. Men, i sken av detta, Sketches from the book of the dead är en mörk och suggestiv skiva, sprungen ur Johnny Cashs leverne, och hela Australiens träsk, öknar och bakgator. Minns ni Triffids, och Hugo Race? Minns ni Rowland S Howard och Crime and the city solution? Saknar ni dem? Då är detta skivan för er.