Hur skulle Rolling Stones låta om de spelade in sina skivor under vatten? Ungefär såhär, kanske. Det är traditionell musik med en slags twist. Big Star, mot slutet. Sena Miracle Legion.
I pressreleasen skryter man med att Kurt Vile jämförts med Psychic TV och bland andra Tom Petty i samma recension. Det är begripligt, det där med PTV i alla fall, för på samma sätt leker Vile med form, som PTV gjorde på Allegory and Self. Samtidigt gör man det väl enkelt för sig om man bara refererar till vad andra gjort för att beskriva hur det här låter. Även om det är svårt att komma ifrån. Minns ni filmen River’s Edge? Ett gäng ungdomar i en amerikansk småstad som försöker rädda en kompis som mördat sin flickvän. Minns ni soundtracket? Förutom Slayer så är det reverbindränkta akustiska gitarrer som plockar fort och oroväckande. Så låter det här också.
Jag tycker verkligen mycket om den här skivan, men som av en händelse lyssnar jag på PTV:s Trip Reset från 1996, och det är bättre. Lik, men den är bättre. Sålunda är den här skivan inte så unik som den vill ge sken av. Och då ryker ju en kurirhäst direkt. Stark trea.