I en vacker glänta i skogen stod ett enormt fikonträd, vilket kallas för upplysningens träd eller bodhiträdet (Ficus religiosa). Även kallat pipalträdet. Under dess krona påbörjade Buddha sin meditation, han satte sig i den ställning som skulle komma att bli känd som lotusställningen. Hans heliga löfte löd: "Hud och senor och ben må torka in om de vill, lika så kött och blod, men inte förrän jag har nått den fulla upplysningen lämnar jag denna plats". Efter fyrtio dygns meditation reste han sig. Nu upplyst. Pipalträdet gäller sedan dess som symbol för "det stora uppvaknandet". Den buddhistiska kalenderns tideräkning börjar här.
Detta är en av många religiöst betingade sägner som, här litet transkriberat, återfinns i Christel Kvants Trädets tid. Andra berättelser hör hemma i folktron, som den om värkträd. När brännvin, örter och kloka gummors råd inte förslog gick man till ett speciellt träd och "satte bort" värken. Fortfarande kan man i mycket gamla träd finna spår av borrade hål igentäppta av pluggar. Där in-
nanför finns det onda, kanske i form av en varindränkt trasa, som trädet tagit upp.
Träden är verkligen våra vänner. De skyddar, tröstar, livnär och läker oss. Karin Boye brukade ta en skidtur för att klappa på dem. Hon hade säkert inte uppskattat att skogsbolagen sedan 1970-talet har planterat den snabbväxande nordamerikanska contortatallen på närmare 600.000 hektar. Ty vad händer när man byter ett trädslag mot ett annat som inte naturligt hör till
regionen? Korsnäbbar, hackspettar, ekorrar och möss kommer inte åt fröna under kottarnas järnhårda fjäll. Antalet växter under contortatallarnas täta breda kronor blir färre. Andra effekter går ännu inte att överblicka eftersom de inte inträffat. Man kan dock utgå från att överraskningen blir av negativ art.
Det är inte svårt att dela Christel Kvants upprördhet över det ständigt pågående våldförandet på naturen. Skövlingen av regnskogarna är ett brott mot hela mänskligheten. Deras roll som luftrenare är ju av fundamental betydelse för vår överlevnad. De våldsamma klimatförändringarna kan i stor utsträckning härledas till denna massiva förstörelse. Kanarietallen på Teneriffa har genom årtusendena utvecklat en speciell förmåga att ta tillvara molnens fukt. Det regnar inte särskilt ofta på den ön. Källor uppstod när vattnet leddes vidare i underjordiska kanaler. Andra växter, djur och människor kunde där släcka törsten. Plötsligt sinade källorna och ingen begrep varför. Skälet var kort och gott att kanarietallarna huggits ner och ersatts av andra importerade arter, just på samma sätt som i Sverige. Numera görs allt för att tallskogarna ska återställas. Det finns två plantskolor på ön.
Hopp finns alltså. Vi-skogen är ett annat och kanske än mer strålande exempel på detta. I flera afrikanska länder runt Victoriasjön har mer än hundra miljoner träd planterats. De olika arterna hör naturligt hemma i Afrika. De producerar frukt, de gör tjänst som jordförbättrare, de ger bra ved, de har medicinska egenskaper. Allt sker i samarbete med småbrukare och boskapsskötare.
Christel Kvant visar i sin rikhaltiga bok hur beroende vi är av träden och de av oss. Träden tycks ibland vara i besittning av ett högre förstånd än vårt eget. Det var åtminstone vad som föresvävade mig vid en långsam vandring genom en vidsträckt ekskog på Öland häromåret. Fruktan för livet och fruktan för döden fanns inte längre. Sinnesfriden var total.