Tortyr i demokratins namn
Foto:
I Tortyrens återkomst beskriver Mattias Gardell systematiskt och strukturerat hur "kriget mot terrorismen" möjliggjort det många av oss trodde var omöjligt - ett återinförande av tortyr som en fullt ut juridiskt sanktionerad praktik utförd relativt öppet inför världens ögon på fängelser som Guantánamo och Abu Ghraib, bara för att nämna nyckelscenerna, trots att tortyr strider både mot flerhundraåriga rättsprinciper och internationell rätt. Ändå härskar tystnaden. - När bilderna från Abu Ghraib-fängelset kablades ut började jag min datainsamling med tanke på en fallstudie som skulle beskriva situationen i världen efter elfte september. Men så bilade jag och min familj genom Europa och stannade till i Auschwitz. Jag hade aldrig varit där och trots att jag visste så mycket om lägret innan, blev jag fruktansvärt tagen. Våra barn, 9, 10 och 11 år, fylldes av frågor och undrade varför ingen gjorde något, varför ingen sa någonting. Där och då bestämde jag mig för att fokusera min forskning och mitt skrivande på tortyren, säger Mattias Gardell. Drivs av frågetecken
Att en svensk forskare griper sig an detta omfattande ämne har att göra med Gardells bakgrund. I mitten av 1990-talet disputerade han på en avhandling om svart nationalistisk islam i USA, något som gjorde honom väl förtrogen med det amerikanska rättssamhället. Hans förra bok Bin Ladin i våra hjärtan (Leopard 2005), en slags rundvandring i islams politiska geografi, skrev han i Kairo, där han bodde i tre år. - Min forskning styrs mycket av mina egna frågetecken. För mig väcker Guantánamo många frågor. Hur gick det till när tortyr och det som lagtekniskt kallas "grym, omänsklig och förnedrande behandling" legaliserades? Hur resonerade myndighetsjurister och beslutsfattare? Hur ser den ideologi ut som möjliggör tortyr i en liberal samhällsordning? Varför har så många stater, även Sverige, valt att medverka i Förenta staternas illegala tortyrutlämningsprogram? Och hur kommer det sig att nära hälften av världens stater har undertecknat bilaterala avtal med USA där de förbinder sig att inte utlämna misstänkta amerikanska krigsförbrytare till den internationella brottsmålsdomstolen i Haag? Skrämmande läsning
För att försöka besvara dessa och många andra frågor går Gardell tillbaka i historien, kartlägger både vår europeiska och den amerikanska tortyrhistorien. Konstaterar att tortyren aldrig riktigt har försvunnit, trots att den började avskaffas som juridiskt sanktionerat rättsinstrument i västvärlden redan 1734 (Sverige var först), en ordning som var helt genomförd när Victor Hugo 1874 förkunnade att "tortyr har upphört att existera". Det är en skrämmande läsning, särskilt när Mattias Gardell närmar sig dagens situation. Genom att gå igenom mängder av delvis hemligstämplade amerikanska dokument visar han med vilken målmedvetenhet USA:s regering utan större diskussioner eller protester återinfört tortyren som ett godkänt medel i "kriget mot terrorismen". Kriget förs inte längre mot en fiende på andra sidan gränsen, i den globala världen förs kriget mot "den inre fienden" och därför tycks alla medel tillåtna. Från att ha betraktat tortyr som något ociviliserat och rått (som exempelvis Saddam Husseins av George W Bush fördömda tortyrkammare) drivs den liberala tortyrideologin av idén om att misshandeln och övergreppen genomförs av de goda mot de onda för att skydda en oskyldig allmänhet. TV-serien 24
För att säkra möjligheten att få fängsla och tortera misstänkta världen över har USA konstruerat en rad nya lagar som kringgår internationell rätt och dessutom tecknat bilaterala avtal för att amerikaner inte ska kunna ställas till svars för krigsförbrytelser. Den som sett TV-serien 24 där hjälten Jack Bauer torterar misstänkta terrorister på löpande band för att få reda på sanningen om det stora hotet, förstår argumentationen bakom den hastigt förändrade lagstiftningen som helt åsidosätter den moderna rättsstatens bärande princip om att varje person som frihetsberövas har rätt att få höra anklagelserna och få sin sak prövad av domstol. - Till detta är vi alla vittnen. Inte bara världsmedborgarna utan också världens regeringschefer, säger Mattias Gardell, som ser två helt olika rättsordningar ställas emot varandra. Olika rättsordningar
- Den ena ordningen förespråkar likhet inför lagen, den andra ger uttryck för ett medeltida synsätt där suveränen alltid står över lagen. Situationen är mycket allvarlig, inte bara för muslimer, utan för hela vårt demokratiska rättssystem. Vi som gillar den liberala rättsordningens idé, som bland annat säger att tortyr inte kan accepteras, måste reagera på det som nu sker. - Den utveckling som skett är resultatet av en serie politiska beslut som naturligtvis kan ändras genom andra politiska beslut, något jag hoppas på. Genom att acceptera Förenta staternas rådande lagstiftning har visionen om en global rättsordning där alla är lika inför lagen och där varje makthavare som begår brott mot mänskligheten kan lagföras naggats i kanten. Mattias Gardell pekar på två ovillkorliga åtgärder för att komma tillrätta med problemet. För det första måste åtal väckas mot de ansvariga i USA och för det andra måste det globala Guantánamosystemet avvecklas, vilket innebär att en rad terroristlagar måste revideras. - Dessutom måste det ovillkorliga förbud mot tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling som stipuleras i FN:s tortyrkonvention skrivas in som rättsstandard och brott mot det regelverket måste undantagslöst beivras. Några andra alternativ finns faktiskt inte, säger Mattias Gardell.
Så jobbar vi med nyheter